Fem kryddväxter - citronmeliss

I dag tänkte jag inleda en ny liten serie med fem inlägg på samma tema. Den här gången blir det olika kryddväxter som man kan använda färska eller torkade i matlagning och kanske ibland till annat också. Först ut är citronmeliss! Förr kallades citronmeliss för Hjärtansfröjd i Sverige. Jag älskar det namnet! Det sägs att citronmeliss användes för att stärka hjärtat och den kan med fördel torkas och användas i te, då den ger en fin citronsmak.

I den gamla visan Uti vår hage sjunger man om olika växter som rosor och salivia, krusmynta och så då hjärtansfröjd. Jag har hört att den visan räknar upp ett recept på de växter som ingick då man försökte framkalla en spontan abort om man blivit ofrivilligt gravid. Jag vet inte om det är sant men det är vad jag har hört. Vi sjöng alltid den på lågstadiet och jag älskade namnet hjärtansfröjd redan då, även om jag då trodde att det syftade på den man var kär i. Jag var i tredje klass kär i en liten gosse som hade mycket utstående öron och var vänsterhänt. Han var fantastiskt begåvad i matematik och var mycket målmedveten i att lära sig skriva med höger hand. Inte för att fröken tvingade honom utan för att han själv ville. Vi hade tävlingar i vem som kunde skriva minst bokstäver, men fröken satte stopp för det när det blev så litet att hon inte längre kunde läsa våra uppsatser... Gossens mamma var bibliotekarie vilket var en dröm för mig. Tänk att få vara i ett bibliotek hela dagarna! Men nu var det ju inte det inlägget skulle handla om.

Bild: http://sv.wikipedia.org/wiki/Citronmeliss

Mitt första minne av citronmeliss är när mina barns far, C, skulle laga jordnötssås i slutet av åttiotalet. Han hade hittat ett recept i ICA-kuriren, denna för mig märkliga tidning som tydligen har en massa läsare trots att den är så profillös, tycker jag. Hur som helst, han hittade ett recept och skulle få ihop alla ingredienser till såsen. Detta var under en tid då det inte var självklart att man fick tag i kokosmjölk i butikerna. Framför allt inte på ICA eller COOP. Nä, han fick själv koka upp vatten och kokosflingor och låta detta dra för att sedan sila av vätskan. Det var ju inte särskilt svårt men lite omständigt kan man tycka. Citronmeliss fick han också tag i men jag minns faktiskt inte var. Jag skänker alltid C en tanke när jag lagar den här såsen.

Efter att ha experimenterat med receptet växte den godaste jordnötssåsen jag smakat fram. Den slår de jag ätit på restaurang med hästlängder. Kryddig, lagom het, sötstark och nötig passar den fint till grillat fläskkött, kycklingspett eller vegetariskt alternativ som t.ex. quorn eller tzayspett, som finns i frysdisken. Ris är godast till även om nudlar fungerar. (Jag vet att jag har bloggat om den här såsen förut, men jag kan inte låta bli att göra det igen. Den är ett inre skönhetsmedel (smakmässigt, inte kalorimässigt).

ICA-kurirens sataysås

300 g jordnötter

1 ½ msk matolja

10 g finhackad färsk ingefära

1 stor finhackad lök

4 msk finhackad citronmeliss

2 tsk gul curry

1 tsk salt

drygt en halv dl strösocker

½ tsk cayennepeppar (eller mer om du gillar het mat)

5 dl kokosmjölk

Mixa jordnötterna grovt. Fräs ingefäran i olja, utan att den tar färg, lägg i löken och låt mjukna. Tillsätt övriga ingredienser och låt koka upp. Sänk värmen och småkoka ca en timme. Passa såsen så att den inte bränner fast i grytan (använd gärna en järngryta). Om såsen blir alltför tjock, späd med lite vatten. Smaka av med mer peppar om smaken är för tam.

I vår familj är det lite fest när denna sås lagas. Citronmeliss hämtar jag i trädgårdens lilla land, där busken växt sig kämpahög. Den är snart en meter hög, vilket den enligt Wikipedia kan bli som högst. Bladen doftar så gott om sommaren och drar humlor till sig och ibland ett och annat bi. På Wikipedia står det också att man använt växten för att locka bin till kuporna och därför kallades den också för bisuga, ett namn jag aldrig tidigare hört. Har ni hört det???

Citronmeliss är inte bara gott i jordnötssås utan passar också till lax, kan användas som milt sövande medel, i te och som dekoration på bakverk. Har ni några tips på andra användningsområden?

Award

Jag har fått en award för min blogg. Fina vännen AnnLouise med bloggen Lyckliga Praliner har gett mig den och skrivit rysansvärt vackra ord om mig och det jag skriver om. Hon är klok, rolig, skön som ett norrländskt skogsrå och poetisk! AnnLouise som jag så gärna skulle vilja träffa och dricka kaffe med. Klappa henne på pannan (fniss) och kanske hennes hönor i det lilla hönshuset. Titta på fjället och renarna. Jag tror att det skulle vara fantastiskt och en dag händer det - då far jag rakt upp till Vilhelmina.

Jag har även fått en award från Elin med bloggen Elvornas hem. Elin är en fantastiskt färgstark tjej som skulle kunna vara min dotter. Trots sin ungdom är hon klok som en gammal bok. Hon är stark, modig och har två små guldklimpar som rör mitt hjärta. Elin bloggar om allt möjligt och omöjligt. Det är alltid en överraskning att titta in till henne. Det gör jag ofta!

Tänk att få vänner via bloggen - det är stort tycker jag.

Nu ska jag då skicka denna utmärkelse vidare och även motivera mina val. Jag har ju tidigare gjort detta, och det är svårt att välja bara några, men den här gången väljer jag tre som jag tycker är lite annorlunda på ett mycket positivt sätt. Motiveringarna blir ganska korta eftersom jag tycker att ni själva ska klicka er in på dessa bloggar och njuta av innehållet. Allt passar inte alla, men de här tre tycker JAG om:

Queen of Kammebornia - en blogg av en vacker älva som behärskar orden så bra. Hon skriver så att jag försvinner in i skärmen ibland och hamnar i hennes vackra men ibland sorgsna värld. Denna drottning bär på en stor sorg men också mycket glädje. Trots allt hon varit med om har hon valt glädjen och kärleken. Jag tycker om att läsa det hon skriver.

Kärt och blandat - en blogg om livet och stort och smått i en rofylld blandning. För ett tag sedan kom vi på att vi "känner" varann, jag och Lisa-Maja. Hennes son A har haft mig som lärare i såväl svenska som religion. Världen är liten! Gillar ni vackra möbler som renoverats varsamt och bilder på bloggerskans vackra hus, naturbilder som får dig att le och berättelser om hundarna, de kära, så ska ni klicka er in här.

Malins Diner - en matblogg med mat som får en att dregla över tangentbordet. God mat men också vacker mat. Malin står i begrepp att öppna butik, vilket jag och många andra ser fram emot. Jag är inte helt säker på vad hon kommer att sälja där i Annies stuga, men jag gissar att det har med mat att göra. Ni lär inte bli besvikna!

Godis är gott!

Igår lagade jag den näst godaste fudge jag vet - Cappuccinofudge! Receptet är hämtat ur systrarna Eisenmans Vinterns söta där det finns flera olika recept, men det är detta jag fastnat för. Lilla B hjälpte mig att provsmaka dem och fotograferade dem dessutom - tack för det! Kika gärna in på hennes nya blogg om du har en stund över. Pyssel och fina bilder utlovas!

Bild: Lilla B

Cappuccinofudge
ca 20 rutor

5 dl strösocker
2 1/2 dl vispgrädde
2 msk smör
2 msk ljus sirap
2 msk snabbkaffepulver
1 nypa salt
1 tsk vaniljsocker

10 g vit choklad
1/2 dl vispgrädde
1 tsk smör

mörk choklad

Olja en avlång bakform. Blanda den första gruppens ingredienser i en tjockbottnad kastrull. Koka på låg värme under omrörning tills allt socker lösts upp. T bort eventuellt socker från kanterna på kastrullen med en blöt pensel.

Öka värmen något och låt koka till 113 grader. Du måste ha en karamelltermometer! Ta bort kastrullen direkt och ställ den i diskhon i ett kallt vattenbad som du förberett medan smeten kokade. När smeten slutat koka (efter ca tio sekunder) ställer du kastrullen åt sidan tills smeten är 49 grader.

Vispa sen fudgen kraftigt i ca tio minuter. Den ska förlora sin glans och bli lite matt. Tryck med oljade fingrar ner smeten i den inoljade formen. Ställ in i kylen tills den stelnat.

Smält under tiden den vita chokladen i vattenbad tillsammans med grädden. Tillsätt smöret i små bitar och rör om tills det blir en slät kräm. Låt svalna i rumstemperatur. Vispa den sedan något.

Bred krämen över fudgen och dekorera med lite riven mörk choklad. Ställ in i kylen för att stelna och skär sedan kakan i rutor.

Bild: Lilla B

När Liseberg öppnar för julförsäljning brukar de sälja all möjlig och omöjlig fudge. Jag är helt säker på att om jag stod där och sålde skulle min skumtomtefudge och cappucinofudge slå de andra smed hästlängder. Får man skriva så självsäkert? Jag gör det i alla fall. Det bästa med fudge är också att efter en bit är jag nöjd. det är väldigt sött och jag njuter den helst till en kopp espresso.

Skumtomtefudgerecept kommer senare!

Skum tomte eller skumtomte?

Jag älskar skumtomtar. Skumma tomtar göre sig dock inte besvär! När jag köper en påse skumtomtar ska det vara den sorten som Cloetta gör. Jag gömmer undan påsen och bjuder helst ingen. Så snål blir jag när det är godis jag gillar. Samma sak med lakritspipor.

Årets edition av skumtomtar är med smaken vinteräpple. Det låter fantastiskt tycker jag! Den här helgen blir det till att leta reda på en påse fort som ögat utan att säga det till lilla B eller J. De får köpa eget, hihi!

Det kanske kanske är för tidigt för dessa godsaker än, men jag tar risken. Jag har hört att det var någon som satt och lyssnade på julmusik igår... Det avgör saken!

Vilka skumgodisar är er favorit? Bilar? Sockerbitar? Violelefanter? Marsch mallows?

Bild: http://webnews.textalk.com/se/article_print.php?id=516199

Tävla hos Sweet passion!

Nu mina vänner kan ni vinna presentkort hos White Away genom finfina bloggen Sweet passion. Gå in på bloggen och ta reda på reglerna, så kan du bli den lyckliga vinnaren av ett presentkort på 500 kronor. White Away säljer vitvaror på nätet och jag har spanat in flera trevliga köksmaskiner jag skulle köpa, om jag blev den lyckliga vinnaren. Klicka på bilden i högermarginalen, så kommer ni till tävlingen! 

På väg till huvudstaden

I kväll sitter jag på tåget mot Stockholm för att gå på kurs ihop med en ovanligt klok och trevlig kollega. Jag ska bo hos vännen Nina som bor mitt i stan i en fin lägenhet med en liten vovve som jag ska få träffa för första gången. Det blir alltså en mix av jobb och nöje - precis vad jag behöver just nu.

Kursen kommer att hållas i Gamla stan, bakom slottet. Imorgon efter kursens slut tänker jag ta en promenad på Västerlånggatan och kika in i de små butikerna. Sedan tar jag nog en tur till Nespressobutiken på Kungsgatan för att köpa på mig några rör med kaffekapslar. Ibland finns det någon ny böna eller smak som "måste" provas. Det finns en liten kaffebar med barista i butiken, så man kan få provsmaka innan man köper. Underbart tycker jag som är en riktig kaffeälskare!

Jag önskar er en fin kväll!

Dags att sätta glöggen om den ska bli färdig till jul!

I flera år har jag gjort egen glögg, så kallad Dunderglögg. Ett halvt världsberömt recept från GöteborgsPostens lördagsbilaga, Två Dagar. Nu dricker jag inga mängder glögg, så jag har kvar både ett och två år gammal glögg. Vällagrad med andra ord.

Varje år lanseras nya glöggsorter, den ena mer fantasifull än den andra. Är det inte blåbärsglögg så är det med vaniljsmak eller lingon. Bäst tycker jag om Dufvenkroks glögg med whiskysmak eller den som smakar konjak. En ekologisk glögg finns att köpa för den som tänker miljömedvetet. Nummer 96552 har den och smakar enligt provarna: Ingefära, russin, kardemumma och apelsin. Det låter ganska gott tycker jag. 69 kronor kostar den.

Två alkoholfria varianter finns också; den ena med smak av choklad och den andra är mer traditionell och dessutom ekologisk. Eftersom jag är tidigt ute finns det inga aktuella recensioner av årets nyheter. Jag väntar med spänning på detta. Men nu var det inte det som inlägget skulle behandla utan faktiskt det faktum att det är hög tid att sätta sin egen glögg.

Bild: www.gp.se

Två Dagars Dunderglögg (några flaskor)


5 liter svagdricka
5 skivade råa potatisar
1 paket bakjäst, 50 g
1 påse nejlikor
1 påse kardemummakärnor
1 bit färsk ingefära (ca 5 cm)
1 kanelstång
1-2 paket russin (2 pkt, 500 g)
2,5 kilo socker

Blanda allt i en ren tio-litershink, täck med plastfolie som du gör små hål i – och låt brygden stå i lugn och ro i rumstemperatur, minst tre veckor, gärna sex. Tappa upp på väl rengjorda flaskor med hjälp av en hävert. Var noga med att inte få med bottensatsen. Värm och njut.

Källa: http://www.gp.se/matdryck/dryck/1.220361-dags-for-dunderglogg-

Bild: http://www.gp.se/image_processor/1.200724.1253661618!/image/1227427622.jpg_gen/derivatives/full/1227427622.jpg?maxWidth=308

Paprikaröra, saknad och en resa till Skåne och kärleken

I dag har jag tagit farväl av en vän och familjemedlem. En man som jag inte var släkt med rent blodsbandmässigt men i mitt hjärta var jag det. Han var en riktigt godhjärtad människa som var mycket svår att inte tycka om. Tycka mycket om. Han var klok och rolig och mycket lugn. Jag fick ett guldsmycke av honom när hans mamma dog. Det skulle jag ha, sa han, för jag tillhörde liksom familjen trots allt. Han hade tårar i ögonen och jag hade tårar i ögonen. Det kändes i hjärtat! Det smycket bar jag i dag på hans begravning.

Tack finaste Gösta för alla år. Du är så saknad och sorgen är så stor för många här på jorden. Men minnena är ljusa. Mina tankar går till Margita, Bosse, Poa och alla de som stod dig närmast!

På kvällen var jag trött och orkade inte laga någon avancerad mat. Lilla B gjorde paprika- och valnötsröra som vi åt till sallad med fetaost och majs med grillat kött till. Gott och enkelt. Röran kommer från Mingelmat av systrarna Eisenman.

Rostad paprika- och valnötsröra

ca 5 dl

5 röda paprikor
1 vitlöksklyfta
1/2 dl ajvar relish
1 - 2 skivor dagsgammalt bröd
1 tsk strösocker
3 dl valnötter, hackade
salt och peppar

Värm ugnen till 250 grader. Dela varje paprika och ta bort kärnorna. Lägg paprikorna med skalsidan uppåt på en plåt med bakplåtspapper och rosta dem i 25 minuter tills skalet svartnar. Lägg paprikorna i en plastpåse, knyt till och låt svalna något. Dra sedan av skalet och kasta det.

Kör alla ingredienser utom valnötterna i en matberedare tills det blir en röra. smaka av med salt och peppar och rör ner nötterna.

Imorgon åker jag till Lund för att hälsa på min lilla pappa. När jag gjort det ska jag träffa en vän som är en stor kärlek. Hon är så speciell, så fin och så bra. Jag saknar henne dagligen men vi ses mycket sällan. Den här helgen blir det äntligen av. Åh, vad jag längtar!

Lakrits för själen och magen

Redan som liten var jag oerhört förtjust i lakrits. En av mina idoler var Lakritstrollet i tidningen Pellefant. Han var inte särskilt snäll men jag gillade honom ändå. Pellefant var ganska präktig och tråkig tycker jag medan Lakritstrollet och trollkarlen Filur var de som såg till att det hände något i tidningen! Mellan 1966 och 1973 gavs Pellefant ut och för er som vill titta på fler av de fina gamla omslagen finns en hemsida HÄR.

Bild: www.bamsesamlarna.se

När jag lärde mig huvudräkning fanns också lakrits med i bilden. När mamma veckohandlade på Konsum hängde jag framför godishyllan med min tvåkrona innesluten i min svettiga lilla näve. Jag räknade och räknade på hur jag skulle få ut mesta möjliga av min veckopeng. Helst skulle vartenda öre gå åt. Tablettasken Salta katten fanns alltid med i bilden. Det var salt lakrits - och Malaco tillverkar fortfarande detta godis, även om asken har krympt på höjden utan att priset gått ner. Inte bra!

Jag älskade också smågodis som plockades ihop av handlaren Janne i den lokala butiken i Nättraby där jag växte upp. Salta häxskor, salta surbomber, salta nappar och stora romber var några av de sorter som hamnade i min mage. Tablettasken Janne Korp (motiv från tv-serien Fablernas värld) såldes också, och var min lillebrors favorit. Han kunde dock inte med att be om den i butiken eftersom han som sålde den ju hette Janne. Ganska gulligt tycker jag! Tycker du att det är roligt med sjuttiotalsnostalgi så klicka HÄR så kommer du till en sida med väldigt rolig information om godis, mat och annat från just sjuttiotalet.

När jag var gravid med lilla B hade jag ett fruktansvärt sug efter saltlakrits. Jag åt salta balkar eller ännu hellre saltet som låg under dem i godislådan i butiken. Turkisk peppar, Djungelvrål och Lakrisal slank också ner då och då.

Bild: http://www.nordicstore.net/freyju_djupur_250_g_478_prd1.htm

Numera ägnar jag mig åt sötlakrits eller sådan lakrits som är lite dyrare och lite godare. Det finns en fantastiskt god isländsk lakrits som jag brukar köpa hos 4Gott i stan. Chokladöverdragna lakritsbitar av olika sorter till ett relativt högt pris men oh my God vilken lakrits! Värd varenda krona, jag lovar! Hos www.chokladbutiken.se kan du beställa just denna om du blir sugen!

Jag missade återigen årets lakritsfestival i Stockholm. Nästa år är den i april och jag är väldigt sugen på att ta mig dit. Kanske kan jag hyra in mig och sälja mina egentillverkade lakritskolor på festivalen? De är faktiskt bland de godaste kolor jag har ätit, om jag nu får skryta lite... Klicka  HÄR om du vill ha receptet på dem.

Vilken är din lakritsfavorit???

Klimatsmart mormorsmat

Jag försöker tänka klimatsmart när jag lagar mat numera. Fick J bestämma (får han INTE) så skulle det bli pasta med sås och ruccola varje dag. Även mitt i vintern. Jag köper helst inte ruccola eller machesallad på vintern, även om det händer. Jag vill hellre laga kålrot, vitkål och andra rotfrukter då. Gärna svensk husmanskost som kåldolmar, kålpudding, rotmos, Janssons frestelse och rårakor. På hösten och vintern alltså.

Jag vet inte om yngre människor lagar denna typ av mat längre? Eller blir det bara wokat, tex mex, pasta och annat som går snabbt? Mina barn lagar allt möjligt men det är ju inte så konstigt med en mamma som är matnörd. Hela min släkt är matlagningsroad, utom då en exentrisk äldre man som enbart kokar potatis. Allt annat äter han rått. Grönsaker, frön och bröd. Massor med bröd men bara fullkornsbröd. Han är en mycket udda fågel i vår familj och jag ska avstå från att blogga om honom, även om det är ganska frestande.

Mormor i hatten

Min mormor var utbildad kokerska och var nog den som lärde mig hur man gör en grytstek och oxrulader. Pappa lärde mig att laga levergryta med bacon och av mamma lärde jag mig hur man gör gott rotmos och kålpudding. Sedan har jag, som de flesta gör, utvecklat rätterna till mina egna. Jag tar nog mer sirap i kålpuddingen än mamma gör och i steksåsen har jag ingen ansjovis som mormor hade. Men ändå. Jag är så tacksam över matarvet. Det som gör att maten smakar lite lite godare än om den inte tillagats med kärlek.

I dag tänkte jag bjuda på min alldeles egen variant av kålpudding. Jag gör den av kalkonfärs från Ingelstad Kalkon eftersom jag inte äter fläsk, men naturligtvis kan man ta blandfärs istället. Eller sojafärs om man äter vego. Till puddingen severerar jag kokt möjlig potatis och rårörda lingon. Gärna rårivna morötter också. Är det helg kan det bli ett glas öl också. För jag tycker att kålpudding är festmat - vad tycker ni?


Kålpudding á la Erika

4 personer

1 vitkålshuvud, ca 800 g
3 msk smör
2 dl buljong
salt, vitpeppar, soja

Färsen:
300 g kalkonfärs (eller bland eller vego)
1/2 dl risgryn (jag tar gärna rundkornigt grötris)
3 dl sojamjölk (eller vanlig)
1/2 msk smör
salt, vitpeppar

Fräs riset i smör och häll på mjölken. Koka på låg värme till en lös gröt och salta och peppra. Medan gröten kallnar blandar du alla ingredienserna till färsen väl och kryddar lite lagom. Om du är osäker på kryddningen så stek ett litet smakprov för säkerhets skull.

Skär bort stocken på kålhuvudet och strimla kålen i ganska små bitar. Stek dem i en wokpanna (bäst plats i en sån) i smör och ringla över sirapen. Låt fräsa på mellanstark värme så att kålen får färg, men inte bränns. Passa den noga eftersom sirap innehåller socker. Det blir lätt svart! När kålen är klar häller du på några teskedar soja så att kålen får fin färg.

Smörj en stor ugnsfast form med smör. Häll ut hälften av kålen i den och bred sedan ut all färs som ett täcke över kålen. Häll sedan ut den sista kålen över färsen så att den täcks. Häll på buljongen över hela härligheten och ställ in formen i ca 225 graders ugnsvärme i ca en timme. Akta så att inte ovansidan bränns. Lägg på ugnsfolie om det börjar se bränt ut. Ät och njut!

Julkort och grönkål

I dag fick jag ett mail från Ikea som meddelade att de börjat med julen nu. I mitten av oktober. Jaha! Då är det väl bara att sätta igång då. Jag älskar julpyssel och börjar i god tid för att få alla saker klara. Advent är min högtid, då jag pysslar och mysslar och snyltar i båsen och snokar i såsen. Då njuter jag i fulla drag och myser och dricker glögg. Julafton är däremot en laddad dag för mig, som jag egentligen helst skulle slippa.

Första julkortet 2012

Något som är hög tid att börja med är de hemgjorda julkorten. Ja, om man gör egna vill säga. Jag brukar göra så många jag har lust med och sedan köper jag några. Det får inte bli ett tvång eller ske på bekostnad av min ork. Då kan det kvitta. I år köpte jag en "stack" som det kallas full med fina vinterpapper. Finns på Panduro just nu för bara 99 kronor. Det är lite annorlunda motiv som rådjur i snö, fåglar och kottar. Lite romantiska färger och inte så rött och grönt precis.

Skåpet där tomtarna ska bo.

Jag färdigställde också ett litet tittskåp för julens allra minsta prydnader i dag. Jag köpte ett omålat tittskåp och målade det vitt med hobbyfärg från Panduro. Vissa av de små facken dekorerade jag med fina julpapper från bland annat www.graphicsminds.se, www.inkido.se och www.pandurohobby.se. Jag tycker att det är finast om man väljer papper som inte är så röda och färggranna eftersom tomtar och annat pynt ofta är ganska färgstarkt i sig själv. Nu gillar jag i och för sig mest julpynt som går i vitt och grönt - inga grälla tomtar. Vad tycker ni om skåpet? Jag tror att det blir fint att sätta små udda tomtar på hyllorna och hänga upp det på väggen. Eller bara ställa det på en skänk.

Julkort 2012

Nu finns det nog risk att ni tycker att jag är alldeles tokig, men den risken får jag ta. Det är ju inte så att jag börjat julpynta hemma, men om alla saker jag ska göra till andra ska bli färdiga är det dags att börja nu.

Mat har jag också lagat i dag. Ett nytt recept ur Monika Ahlbergs kokbok. Receptet är väl inte så väldigt annorlunda utan ett recept på en väldigt god grönkålssoppa helt enkelt. Jag minskade på smör och grädde och tog enbart matlagningsgrädde. Färsk grönkål är både gott och nyttigt och jag försöker hålla fast vid minst en helvegetarisk middag i veckan. Detta är morgondagens middag:

Grönkålssoppa

4 personer

1 kg färsk grönkål (eller 700 g fryst)
50 - 100 g smör till grytan
1 liter vatten + 3 tärningar grönsaksbuljong
4 - 5 dl visgrädde ( jag tog matlagningsvarianten)
flingsalt och nymalen svartpeppar

Strimla grönkålen. (Jag tog bort de hårde delarna av blasten). Fräs den mjuk i smör i omgångar i en gryta utan att den tar färg.

Koka upp vatten och buljongtärningar och häll detta samt grädden över grönkålen. Låt sjuda tills grönkålen är mjuk. Mixa sedan soppan slät. Smaka av med salt och peppar.

Monikas förslag är pannstekta tortillabröd med färskost men jag brukar göra gratinerade ostsmörgåsar till och ibland lägger jag kokta ägghalvor i soppan. Gott och värmande en höstdag i oktober.

Jag är INTE förkyld!

Jag sitter här efter en dags arbete och känner att jag inte är förkyld. Absolut inte. Däremot känner jag att jag kanske är på väg att bli förkyld, men jag tänker inte erkänna det, nähä! Det killar i halsen - måste vara damm. Jag nyser - säkert damm. Jag är lite trött i huvudet - elva och en halv timmars jobb i dag. Ont i kroppen - jag är inte fyrtio längre. Det finns förklaringar till allt.

Om en stund ska jag titta på Hela Sverige bakar och reta mig lite på de som är med. HUR kan man vara med i ett sådant program utan att kunna baka rulltårta? Jag förstår om princesstårta inte är så enkelt men rulltårta. Bah! Men det är roligt ändå. I väntan på detta bläddrade jag i senaste numret av den fantastiskt inspirerande tidningen "Baka" och Oh My God! Vad många goda saker man kan hitta i den! Jag fastnade direkt för det enkla receptet på chokladöverdragna karamelliserade hasselnötter. Det låter ju som om de skulle kunna komma till användning.

Bild från Bakas hemsida

Karamelliserade hasselnötter

1/4 dl vatten
75 g socker
250 g hasselnötter,
rostade och skalade
80 g mörk choklad

Koka upp vatten och socker. Tillsätt hasselnötterna och fortsätt värma under omrörning. Efter ett tag kristalliserar sig sockret runt hasselnötterna och det är precis som det ska. Fortsätt bara att röra tills sockret har smält igen och blivit gyllenbrunt. Sänk temperaturen mot slutet, annars bränns de lätt. Häll ut nötterna på en värmetålig bänk och separera dem från varandra. Använd gafflar, eftersom de är väldigt varma. Låt nötterna svalna helt medan du smälter chokladen. Häll nötterna i chokladen och blanda. Bygg små pyramider med fyra nötter i varje. När chokladen har stelnat är det snyggt att sikta kakao över pyramiderna.

Jag gillar verkligen den här tidningen, för den har bra och nyskapande recept samtidigt som fotona är snygga. Recepten är samlade längst bak i tidningen, och stör inte lay outen i början. Snyggt tycker jag. Vilken är er favoritmattidning? Allt om mat? Hembakat? Elle, mat och vin? Berätta!

Guld!

Jag vill passa på att gratulera det svenska Kocklandslaget som tog hem storseger i tävlingen Culinary Olympics 2012. Tydligen var det storslam på alla punkter i tävlingen, och jag gissar att man firar ganska ordentligt ikväll.

Bild: https://www.facebook.com/#!/photo.php?fbid=418609111535942&set=pb.268471993216322.-2207520000.1349891653&type=1&theater

Marstrand - en pärla när turisterna åkt hem

Bild: http://www.grandmarstrand.se/Marstrand.asp

Jag vill börja dagens inlägg med att tacka alla er som är så snälla och peppande när det gäller mitt skrivande. Det blir extra roligt när jag vet att ni tycker om mitt sätt att skriva. Så - tack snälla för era kommentarer! Det är ni som ger mig inspirationen!

I dag blir det ett kort inlägg, eftersom jag befinner mig på den underbara ön Marstrand - en av västkustens pärlor. Ja, när turisterna åkt hem alltså. På sommaren tycker jag att det mest är ett snobbigt ställe att häcka på, trängas med nyrika i blåvitrandiga tröjor med en etikett som kostar en månadshyra och som äter räkor för tre gånger pengarna.

http://www.grandmarstrand.se/Konferens.asp

Men när det inte är säsong är det ett otroligt vackert ställe, med fina gamla hus att kika på, kullerstensbelagda gator och stundom ett stormpiskat hav. Jag är här och arbetar med min "tisdagsarbetsgrupp" och bor på Grand hotell, fint som snus!

Hotellet byggdes år 1892 som sommarbostad åt kung Oscar II. Enligt hotellets hemsida bodde han här varje sommar i rum 24. Jag bor i 28, så det är nästan lite kungligt! Det är ett 4-stjärnigt hotell med väldigt smakfulla rum och ruggigt goda geléhallon i receptionen. Rekommenderas!!!

Bild: http://www.grandmarstrand.se/Marstrand.asp

Till kvällen serverades vi en trerätters meny som inte gjorde magen ledsen. Skagenröra med smörstekt bröd till förrätt, ugnsbakad kummel med potatispuré och en sås som vi bad om att få mer av - ljuvligt god! Desserten bestod av någon chokladkaka med pekannötter, blåbär, hallon och vaniljglass men den lämnade jag säkert 75 % av. Trots allt är det mat jag tycker mest om - inte desserter.

Efter några väldigt roliga lekar har jag nu krupit i säng och ska sova så gott det går. Imorgon väntar hotellfrukost och förhoppningsvis en promenad längs kajen innan arbetet sätter igång, 08.00. Kram och godnatt alla!

Sista delen i utmaningen

Så har vi då kommit till finalen i Elins utmaning. Det har varit roligt att läsa andras inlägg på samma tema. Tyvärr har jag varit lite dålig på att kommentera, för jag har haft så grymt ont om tid senaste veckorna. Men här är alltså mitt sista inlägg i utmaningen och det börjar så här:

Jag älskar...

att bada. Nu finns det en och annan läsare som kanske tänker - ja det är klart hon bor ju på västkusten. Salta bad i havet - vem älskar inte det? FEL!!! Jag avskyr att bada i havet och att bada ute över huvud taget.  I havet är det iskallt, om det inte är Medelhavet, och i svenska sjöar är det också iskallt. Allt under 28 grader är iskallt...

Här badar jag med kompisen Helen!

När jag var barn badade jag gärna karbad i vårt hus hemma på Lärkvägen. Min vita svan och rödgröna plastanka var med och ibland också min fem år yngre lillebror. Plastankan kissade dock aldrig i badvattnet, något jag uppskattade stort med den ankan. Nog om min lillebror i det avseendet!

När jag som lite äldre flicka varit i stallet, kalla vinterkvällar, kom jag ofta hem och frös så mycket att jag grät. Jag hade så ont i magen att jag trodde att jag skulle dö på kuppen. Min ömma moder, som var en häxa och därmed synsk och trollkunnig, hade i förväg tappat upp ett hett bad åt mig. Jag skalade av mig de beige ridbyxorna, tjocktröjan och raggsockorna och sänkte min iskalla lilla kropp i det heta vattnet. Först var det smärtsamt. Det stack i hela kroppen när värmen återvände.

Utomhusbad på Bornholm. Ni ser
ju hur jag stretar emot när mamma
försöker få i mig!!!

Mamma hade satt en sådan där avlång "bricka" över badkaret, där man kunde ha tvål, en bok eller nåt annat medan man badade. Där fick jag en tallrik varm mat, och vips gick det magonda över. Jag var så hungrig efter att ha varit i stallet i flera timmar. Hästarna Efraim, Tarzan, Donny och Svarten lockade och drog. Det var ju så roligt att man inte kände hur trött och hungrig man var förrän man cyklat de två mörka kilometrarna hem. Då var det fint med ett bad.

När jag själv fått barn blev det inte så mycket badande. De var båda öronbarn och skrek mest hela kvällarna och nätterna. Men när de blivit lite större blev det lugnare och jag kunde krypa ner i badet när de somnat. Badkaret blev min fristad där jag kunde koppla av och vila mig. Jag pratade gärna i telefon, länge och väl med vänner och familj. (Detta var före Facebook och andra sociala medier som numera sparar enormt mycket tid, om ni frågar mig.)

Bild: http://www.lush.se/

Nu badar jag inte lika ofta, kanske två gånger i veckan. Jag vill ha hett vatten, så varmt det bara går. Mycket lyxigt skum och gärna några droppar olja för att inte bli som ett gammalt russin. Jag menar - det blir jag ju ändå med ålderns rätt. Bäst är produkter från Lush! De har tyvärr slutat med den bästa badbomben ever. Den luktade kolasås och choklad och hette något finurligt. Den var till för utarbetade mammor vill jag minnas... Nu puttar jag i lite av deras duschcreme istället. "It's raining men" heter den. Ja, ni förstår ju på namnet hur bra den är!

Musslor och fänkål

Ikväll blir det åter möte i Musselakademien. Det kan jag verkligen behöva efter en vecka så full av händelser att jag är helt yr i huvudet. Förhoppningsvis gör musslorna och det vita vinet att saker lägger sig tillrätta i mitt förvirrade huvud. Förstå mig rätt - det har på många sätt varit en mycket bra vecka, men även det som är bra kan ibland göra en yr.

Jag fick till exempel så fint beröm en dag att jag fortfarande inte har landat i känslan av att det kan ha varit mig det gällde... Av en elev fick jag också väldigt fin feed back och av en annan ett förtroende som vittnade om djup tillit och förtroende. Men det tar på krafterna att ta emot också sådana saker. Dessutom har det ju varit fullmåne och ni som har häx- eller varulvs-genen vet ju hur det påverkar en.

Musselreceptet för kvällen är hämtat från Göteborgspostens samlingar, och både jag och sekreteraren för kvällen enades om att detta måste provas. Matskribenten har inspirerats av en matbloggerska men gjort om receptet till sitt eget. Ett föredömligt sätt att angripa matlagning om ni frågar mig. Så mycket det finns att hämta därute i matcyberspace! 

Vad äter ni för gott den här fredagkvällen???

Bild: FREDRIK PERSSON / SCANPIX

Musslor med chorizo, fänkål och tomat

2-3 portioner, 30 min

1 nät blåmusslor
1 knippa bladpersilja, grovhackad (spara stjälkarna)
3 schalottenlökar, finhackade
1 fänkålshuvud, tunt skivat (spara renset)
olivolja
3 dl torrt vitt vin
2 vitlöksklyftor, finhackade
1 chorizokorv, skivad eller tärnad
3 tomater, tärnade
1 tsk timjan
salt
nymalen svartpeppar
1/2 kruka färsk basilika

Gör så här:


Skölj och rensa musslorna. Fräs persiljestjälkar, en av lökarna och fänkålsrens i olja. Tillsätt musslorna. Slå på vitt vin. Sätt på lock, skaka om och låt stå på plattan i 3-4 min. Ställ åt sidan och vänta i 5 min. Sila av musslorna och spara spadet, men avlägsna stjälkar och annat rens. Diska ur kastrullen.

Hetta upp lite mer olja. Fräs resten av löken, vitlök, fänkål och chorizo tills fänkålen mjuknat. Häll i det sparade musselspadet (genom en sil för säkerhets skull).

Tillsätt sedan musslor, tomat, timjan och resten av persiljan. Rör om, salta och peppra och låt sedan allt bli varmt. Riv i basilikablad. Servera med surdegsbröd, aioli och cava.


Att dricka till
Codorn’u Selección Raventós (7778), 99 kronor.

Receptet lånat på: http://www.gp.se/matdryck/mat/1.1068269-musslor-med-chorizo-fankal-och-tomat

Koka soppa på en spik

När jag var liten tyckte jag mycket om folksagan "Koka soppa på en spik". Jag tyckte att det var så himla finurligt av luffaren att lura fram alla grönsakerna från den snåla bondmoran. Soppan blev ju riktigt god, trots att den bara var kokad på en spik... Själv är jag inte så bra på spiksoppa, men jag ligger gärna på min spikmatta en stund då och då. Den gör att blodet rusar till i mina trötta muskler så att min värk i nacke och ena axeln släpper taget. Pröva detta om ni inte redan har gjort det!

Älskade mat redan som liten...

En annan soppa som jag har ljuva minnen av är Sagosoppan jag åt som liten. Smaka på ordet! "Saaagosoppa". Den var rosa och smakade svagt av kanel och äpple. Den var sagolikt god och jag kunde äta hur mycket som helst av den. De små hårda grynen blev geléartade som mycket, mycket små maneter och halkade omkring så trevligt i munnen när man åt soppan. Har ni ätit detta någon gång?

Här är ett förslag till hur man kan laga den. Grynen brukar finnas i danska mataffärer; jag vet faktiskt inte om de finns här hemma i Sverige.

Sagosoppa

1 dl sagogryn
1 kanelstång
1 liter vatten
1 1/2 dl saft

Häll allt i en kastrull och koka upp. Koka på låg värme i ungefär sju minuter (läs på påsen hur länge grynen måste koka). Låt soppan bli riktigt kall och fiska upp kanelstången innan du serverar den, gärna i fina tekoppar. 

Bild: www.odla.se

Jag lovar mig själv varje höst att jag ska bli bättre på att baka bröd och att laga olika soppor till middag. I år är väl första gången som jag har lyckats någorlunda. Brödet blir bättre och bättre och sopporna varieras allt mer. Köttfärssoppa är min snabba vardagsfavorit medan lax- och skaldjurssoppa är lite mer helgmat. Gärna med vitlöksbröd till. Grönkålssoppa är också fantastisk gott och rena vitaminkicken! Gärna med en ägghalva simmande i det gröna. Det ska jag laga till middag i morgon kväll, fast först blir det så klart en kanelbulle... Till eftermiddagsfikat alltså; inte före maten.

Köttfärssoppa brukade jag och mina gymnasiekompisar laga tillsammans när vi var hemma hos Maria, som bodde mitt i den lilla stad där jag växte upp. Hennes styvpappa var advokat och de hade en tjusig gammal våning på stans gågata. Vi pepprade soppan duktigt  och slevade i oss tallrik efter tallrik. Fnissade och pratade om kärlek, skolan, kärlek och ja... möjligen också kläder. Min gymnasietid var inte någon tid för analys eller djupsinne hos mig. Men soppa lagade jag.

Som språklärare finns det en del att fundera på när det gäller ordet "soppa". Man brukar ju säga att "det var en jäkla soppa" när något trasslat till sig. I detta uttryck är ordet inte förknippat med något positivt precis. Man kan också säga att något är "soppigt" när det är oreda och stökigt. Inte heller detta något särskilt positivt. Jag vet inte om det kan ha att göra med att soppa förr var fattigmansmat till stor del? Man fick ta det man hade och lägga i vattnet. Hade man tur fanns det mycket att lägga i men det var ju oftast de sämsta bitarna och rotfrukterna som lades i soppan. Numera finns det gott om festliga soppor med nog så dyra ingredienser. Men det viktigaste är att en soppa är god. Gärna ene värmande på vintern ochn  svalkande under den varma årstiden (om än så kort).

Vilken är er favoritsoppa?

Näst sista bloggutmaningen

I dag är det dags för det näst sista inlägget i bloggutmaningen från Elin med bloggen Elvornas hem. Det är ett sätt att blogga så att ens läsare lär känna en lite bättre. Ett bra sätt att berätta, och bara så mycket man själv vill. Det är ganska roligt att se hur olika det kan bli, trots att inledningen är densamma för alla som deltar i utmaningen! Jag försöker att skriva mitt inlägg innan jag läst de andra, så att jag inte "tar efter" för mycket. Nåväl, här kommer lite ny information om bloggerskan... Veckans tema är:

Jag tycker inte...

om spindlar. Numera kan jag skriva just så, utan att överdriva. För tre, fyra år sedan hade det varit årets understatement. Jag har nämligen haft en fruktansvärd spindelfobi, eller arachnofobia som det heter på engelska och något liknande på latin. Det började någon gång i elva- tolvårsåldern men jag kan inte säkert säga hur. Jag minns att två grannar till mig, som jag egentligen inte gillade, hängde med mig i min lekstuga där jag hade hemlig klubb. Dessa två sprang ut och skrek helt hysteriskt om det kom en spindel i deras väg. Själv samlade jag på allehanda kryp och hade en massa burkar med skalbaggar, maskar och larver av allehanda slag. Jag skulle ju bli veterinär när jag blev stor och övade på att bota gräshoppor som tappat ett ben och liknande... Jag kan inte minnas att jag var rädd för spindlar då, men jag vet att det inte fanns några spindlar i mina samlingar.

Blivande veterinär, sex år gammal

Jag minns också en kväll när en jättespindel kröp över min fot medan jag borstade tänderna. Då var jag tolv år. Jag skrek så högt att mamma kom nedfarande från övervåningen i tron att vår TV exploderat (hon hade en fix idé om att detta skulle inträffa). Jag minns fortfarande hennes lättnad med ilska, då hon konstaterade att det "bara" var en spindel. I det läget hade jag välkomnat en explosion istället. Men jag måste alltså redan i tolvårsåldern ha varit spindelrädd.

Sedan blev det bara värre och värre. Som väl var visste inte mina klasskompisar någonsin om hur fruktansvärt rädd jag var. Flera av dem var nämligen en samling rätt elaka typer som säkert inte dragit sig för att kasta en spindel på mig. Jag vet helt ärligt inte om jag överlevt en sådan sak.

I slutet av tonåren var det riktigt illa och jag kunde inte gå in på en toalett utan att tvångsmässigt titta i taket för att förvissa mig om att det inte fanns någon åttabent ovälkommen typ i något hörn. Jag vågade inte gå ner i källare, garage eller trånga utrymmen där det kunde finnas spindlar.

Om jag trots allt stötte på en spindel fick jag stora problem. Svetten började rinna, mitt hjärta slog så hårt att jag hade svårt att andas, tårarna rann och jag fick fullständigt panik. Jag kunde absolut inte närma mig spindeln utan tog till flykten. Mina barn har räddat mig mer än en gång då jag blivit "anfallen" av monsterstora spindlar. I det källarrum som under flera år var mitt sovrum finns det enorma spindlar, som klättrar hej vilt på väggarna. Jag har alltså tvingats möta odjuren en hel del genom åren.

Tretton år med bästa hundvännen Kasper

För fyra år sedan fick jag nog. Då jag hade hört att det skulle bli ett gynnsamt år för spindlar bestämde jag mig för att gå i fobiträning för att bota min skräck. Jag hittade en psykolog som hette Greger (med ett väldigt roligt efternamn) och tänkte att han måste nog vara bra, med ett så konstigt namn.

Jag svettades men gick dit och övade mig på att möta flera olika storlekar av spindlar. Efter tre gånger, då sista gångens övning var att låta en chilensk fågelspindel krypa över min arm, var jag så botad att jag kunde känna mig fri. Jag kunde då peta på en ganska stor husspindel utan att gripas av panik, se bilder av spindlar som tidigare gjort mig helt förlamad av skräck och med tiden även gå in ett rum utan att låta autopiloten svepa med blicken över taket.

Trotsar numera faran

Det har gått bättre och bättre för varje år. Visst finns paniken där och lurar, men numera kan jag le åt mig själv och säga "Men det är ju bara en spindel; du är ju inte rädd längre" och då går det bättre. Lilla B har däremot blivit allt mer skraj för de åttabenta varelserna, och senast igår morse fick hon andnöd då det satt en rejält tilltagen variant i mitt sovrumstak. Det är en av nackdelarna med att ha lägenhet i bottenplan.Då åker dammsugaren fram om spindeln är jättestor - annars tar jag den med ett papper. Jag önskar att jag hade gått i terapi tidigare, för tänk vad mycket ångest och skräck det hade besparat mig!

Vad är du rädd för?