söndag 29 april 2012

Avloppsstopp och kärlekshopp

Denna dag har varit oerhört lång. Vi har gjort en massa saker utan att stressa en sekund. Vi har druckit kaffe, handlat en massa god mat, ätit den, rensat ogräs, grävt, krattat och spettat upp maskrosor, bjudit vänner och familj på lunch och fika, kramats, klappat hund, skrattat, druckit ett glas vin, druckit en massa mineralvatten, haft en pumpbil här och rensat det förb----de avloppet, diskat, solat och en massa andra saker. Långhelg är en fantastisk uppfinning. Imorgon kommer mina vänner B och E på middag till oss. B och E träffades när vi var arton år. Jag var med den kvällen och såg hur blixten slog ned hos båda två. Sedan dess håller de ihop och är gifta och har två jättefina flickor. Jag är ju en luttrad person när det gäller kärlek, men B och E får mig att tro på den. Att det kan hålla i trettio år och fortfarande vara bra. Jag och J jobbar på vårt elfte år och jag måste säga att jag hoppas på minst 30 år till. Jag har haft tur i kärlek och hoppas att det inte vänder! Han är så himla bra för mig och får mig att leva det goda livet.

Brev från kolonin

Imorse vaknade jag halv sju, av en rund liten hund som kliade sin näsa mot trasmattan i köket. Under glada trumpetljud, både fram och bak, signalerade han att det var dags att stiga upp. Eller rättare sagt: det var dags för honom att komma upp. I sängen. Jag VET att man inte ska ha hunden i sängen, men hans lycka över att få gosa ner sig i lakanen mellan oss, gör att jag kapitulerar. Efter en stilla frukost har jag nu varit ute i koloniträdgården och plockat blommor och ställt in i stugan. Man kan dekorera och styla sitt boende till tusen, men färska blommor är svårslaget som inredningsdetalj. Påskliljor, pärlhyacinter och så någon annan blålilarosa blomma som jag inte kan namnet på. Nu väntar ett par härliga dagar i kolonin. Vad gör ni läsare? Långhelg, eller jobbar ni imorgon?

lördag 28 april 2012

Passionerad frukt

Någonstans, på någons blogg, har jag hämtat hem ett recept på fudge med passionsfruktsmak. Jag minns inte var jag hittade det, men jag tror att det var hos Louices spis. Spana in hennes fina blogg. Där finns mycket gott att frestas av!

Kanske är detta ditt lördagsgodis denna vårlika lördag? Ha en riktigt fin dag önskar jag, så ses vi imorgon. Nu drar jag och J snart till kolonin!


Passion fruit Fudge



150 g vispgrädde 

450 g strösocker 

150 g smör

ca 20 g glykos 

100 g vit choklad 

2 tsk vaniljsocker

skal från ½ citron

2-3 passionsfrukter

gul karamellfärg


Värm grädde och socker tills sockret lösts. Tillsätt då smör samt glykos och värm blandningen tills den kokar. Rör emellan åt och koka på medelvärme tills den uppnår 120 grader eller tills den håller ett kulprov för en lite hårdare kula än en lös. Detta tar ca 5-10 minuter.

Ta av blandningen från plattan och tillsätt chokladen. Rör runt så chokladen löses upp och tillsätt vaniljsocker samt karamellfärg till önskad nyans.

Vispa fudgen tjock och krämig med en elvisp. Tillsätt citronskal samt passionsfrukt och fortsätt vispa så att smeten tjockar till sig lite igen.

Slå upp fudgen i en klädd liten långpanna, ca 20x30 cm. Låt svalna och ställ sedan i kylen att stelna minst fyra timmar.

Garnera eventuellt med lite smält mörk choklad och skär upp i bitar. Förvara i kylen.


Visst låter det gott!? Jag har ännu inte provat att göra denna eftersom jag lider svårt av allt godis som jag vann i påskas. Jag har förbjudit mig själv att laga eget godis före det vunna är uppätet/bortskänkt.


fredag 27 april 2012

Nu blommar det i min låda!

Mönstertemat fortsätter med blommigt, vilket jag tillägnar min vän Camilla, som inte är sådär övertygad om att hon klär i blommigt. Nu klär ju en skönhet i allt, men blommor kanske inte är det första man förknippar med en mer dramatiskt vacker person. Faaast... jag kan tänka mig Camilla i en djupröd klänning med stora härliga pioner på. Eller vallmo.

Själv har jag en del småblommigt, framför allt som tyg och på porslin i kolonistugan. Där passar det där lite mer lantliga, som butiker och bloggar svämmar över av. Jag är lite kluven. Å ena sidan tycker jag att det är fint, å andra sidan kan jag bli lite trött på det gulliga kring småblommigt.
 När jag var i Karlskrona för ett par veckor sedan köpte jag en finurlig förvaringslåda (åååh, jag älskar förvaring). Den var i vit papp och såg väldans trist ut. Idén var ju då att jag skulle klä den med fina papper och andra dekorationer för att sedan förvara fröer, odlingstips och annat smått gällande trädgård i lådan. Jag tänkte ha den i kolonistugan där många små saker ligger i de få lådorna som finns.

Jag använde mig av papper från Tilda design, som jag köpt hos Panduro. Ett helt block med 24 dubbelsidigt mönstrade papper för 149 kronor. Det är ett mycket bra pris, eftersom sådana papper kostar minst tio kronor om man köper dem styckvis. Om man inte fyndar på Tradera förstås. Där kan man göra riktigt bra fynd både när det gäller papper och annat till scrapbooking.

Det gröna spetsbandet har jag köpt som metervara hos Scrapbooking etc på Danska vägen i Göteborg. Denna butik ligger farligt när kolonistugan, precis som Bagaren och Kocken. Mina shoppingtempel! Jag har så många lådor med pyssel nu att jag börjar glömma var jag köpt de olika sakerna. Ofta hittar jag lokala små butiker när jag och J är ute och kör på våra resor genom vårt vackra land.
Vad har ni för blommiga mönster i era hem? Kläder? Tapeter? Burkar? Inget alls?







torsdag 26 april 2012

Fem nya

Jag tänkte att jag skulle upprepa tidigare succéinlägg (?) på så sätt att jag bloggar i ett tema om fem inlägg. Det blir kanske inte fem inlägg i rad, men ändå. Häng med så kör vi! Temat den här gången är MÖNSTER.

Eftersom jag har jobbat som dekoratör tycker jag mycket om färger, mönster, strukturer och olika material. Jag vet precis vad jag vill ha för färg om jag köper något, men kan inte alltid förklara det för andra. J skulle köpa ny tapet till vardagsrummet för ett par år sedan och jag hade allt sjå i världen med att försöka förklara hur han skulle tänka när det gäller färger. J har god smak (han gillar ju mig, hihi) men han har inte den där självklara blicken för vad som passar ihop alltid. Jag har lärt mig att jag inte alltid kan dundra på med vad jag vill ha utan måste bromsa och låta andra se det jag kanske ser genast. Sedan gillar man ju inte alltid samma saker, men det är ju inte så konstigt.

Ett av de mönster jag tycker mest om är prickigt och då helst svart- och vitprickigt. I morse när jag stod och klädde mig i någon slags halvvaken dvala, upptäckte jag att på sängen låg prickiga underkläder, prickig blus och min prickiga necessär. Jag hade plockat fram det utan att egentligen tänka på att det matchade. Jag menar - ingen ser ju mina underkläder utom jag själv...


Bild: www.systerlycklig.se 
När jag var liten älskade jag min mammas "pricksås". Det var en sås hon alltid gjorde när vi åt stekt falukorv med kokt potatis. Jag var så fascinerad av den bruna såsen som var alldeles full med små små svarta prickar. Det var och är fortfarande en av de godaste såser jag ätit. En vanlig redd sås med tomatpuré, Hp sauce, Worcestershiresås, buljong och lite peppar. Kanske en skvätt soja också. Enkel men jättegod. Dessutom fick jag alltid "macka" potatisen i såsen. Jag vet inte om det är blekingska men det betyder att man får mosa den. Och visst är mosad potatis godare i sås än potatisbitar!?

Prickar som jag INTE älskade var mina eländiga fräknar. Jag kom på att jag var fräknig sådär i femte klass ungefär. Jag tyckte att jag var ohyggligt ful och hatade mina fräknar av hela mitt hjärta. Med tiden har jag dock accepterat dem och tycker till och med att det kan se ganska somrigt och fräscht ut när de första dyker upp i mötet med vårsolen.
Bild: www.systerlycklig.se
Jag har också, som jag nämnde i ett tidigare inlägg, köpt mig en "Dramaten" som jag har med mig när jag handlar mat. Denna vagn-väska är ju lite av en pensionärsvarning, men jag köpte mig en svart med vita prickar och den är faktiskt ganska cool. Inte ens lilla B skäms när jag tar med den.

Jag längtar svårt efter att få köpa prickigt porslin men ärligt talat har jag skåpen fulla med porslin och glas. Fast inget prickigt! Visst skulle muggen från Greengate vara fin i mitt stugkök?! Jag är helt förälskad i deras porslin och då särskilt det gröna med prickar och blommor.

Snart fyller jag år och då skulle jag kanske passa på att önska mig lite sådana saker!? Fast jag ska nog inte ha något kalas och då får man väl inga presenter antar jag. Nåja, jag får väl köpa dem själv, rik som jag är (host host). Vad gillar ni för prickar? Glada prickar, kokosprickar eller pricken över i???

onsdag 25 april 2012

Sparris till Valborg?

Ikväll får det bli ett kort inlägg, för jag är arg och ledsen på någon som jag tycker om. Det känns svårt att skriva något roligt eller intressant när man har tankarna på annat håll.

Bild: www.tasteline.com
Jag funderar just nu på vad jag ska bjuda mina goda vänner på till Valborg?! Sparris känns som en given förrätt, eller hur? Det finns nästan inget bättre än den första sparrisen med sin mjälla konsistens och milda smak. Vacker på tallriken är den också.

Jag föredrar grön framför vit, och vill gärna ha en god dressing över den, helst med parmesan i. Någon gång har jag gjort en dressing med hasselnötter och en annan med citron eller dijonsenap. Lika gott vilket som.

På www.tasteline.se hittade jag ett recept som i alla sin enkelhet verkar gott och lättlagat. Kanske att det kan bli detta som blir vår förrätt, eller vad tycker ni?



Färsk sparris med örtaioli och hyvlad parmesan        

Ingredienser

20 st sparris, färsk, (20-24)
1 st äggula(or)
1 dl olivolja
1 st vitlöksklyfta(or)
1 tsk senap, sötstark
3 msk färska örter, finhackade
salt och peppar
100 gram parmesanost
timjankvist(ar)

Tillagning

Lägg sparrisen i kokande, saltat vatten och koka dem ett par minuter.

2. Gör under tiden örtaiolin: Lägg äggulan i en skål och häll försiktigt i olivolja under kraftig vispning. Pressa i en vitlöksklyfta och blanda ner tillsammans med senap och finhackade örter. Smaka av med salt och peppar.

3. Lägg upp sparrisen på ett fat och ringla aiolin över. Avsluta med att hyvla över parmesanost och toppa med en timjankvist.

Recept: Middag hos oss av Ulrika Jisland & Anna Jonassen (Bonnier fakta)
Foto Martin Skredsvik

tisdag 24 april 2012

Sjukhusminnen

Jag vet inte varför jag kom att tänka på sjukhus i dag, men så var det. Jag satt och funderade på hur bra vår sjukvård är. Trots att många klagar. Jag var dock inte så glad när jag låg på sjukhus för andra gången i mitt liv. Helt ensam och bara tio år.

När jag började fjärde klass inledde jag höstterminen med att vara hemma sjuk i två veckor. Jag fick hjärnhinneinflammation efter påssjuka, och var jättedålig. Först tio dagar på sjukhus och då fick minsann inte mamma och pappa vara med. De kom snällt på besökstiderna, men dessemellan var jag ensam.

Jag minns fortfarande hur ledsen jag var när en elak och barsk sköterska var inne och skällde på mig för att jag inte drack tilräckligt. Jag hade haft mer än fyrtio graders feber och bredvid sängen stod sockerdricka som jag skulle dricka. Men när jag var tio år var inte läsk någonting man hällde i sig hur som helst. Så jag smuttade väl lite och sparade till sen. Det skulle jag inte ha gjort. Elaka systern sa med is i stämman (åtminstone minns jag det så) att om jag inte drack tillräckligt så skulle de sätta dropp på mig.

Jag, som var skräckslagen för allt vad sprutor och nålar hette, drack och drack. Jag grät under täcket i smyg. Usch, vad ledsen jag var. Och huvudet gjorde fruktansvärt ont. Jag fick äta så mycket isglass jag ville, och det var gott för ute var det augusti, som sagt, och otroligt varmt.

Morfar skickade med mamma gula biggaråer från stora trädet vid jordgubbslanden. Han ville inte besöka mig, för han hade så ont av sjukhus sedan min äldre kusin gått bort i leukemi några år tidigare. Han kom aldrig över det riktigt. Biggaråerna var stora och saftiga och jag har aldrig sett eller smakat dess like. Minnet av bärens smak ska jag alltid bära med mig.

Det värsta under min sjukhusvistelse var, förutom att jag var så ensam, att jag inte fick läsa eller se på TV. Nu fanns det ju inga program dagtid men att inte få läsa var ett dråpslag för mig, som alltid läste. Jag lyssnade på radio och lekte med min Barbie och hennes häst. Jag fick också en indian, Tonto, som jag så hett önskat mig. Han nådde Barbie strax ovan hennes osannolika midja. Men det fint ändå. De gifte sig och levde lyckliga och jag var totalt omedveten om att det kanske inte ansågs som ett så passande parti för Barbie med en vild indian... Detta förstod jag först några år senare när jag såg Familjen Macahans bestyr med indianerna, men det är en annan historia.

Jag vann!

Malin med fina bloggen Malins Diner hade en fin utlottning som jag gick och vann! Te, choklad och muffinsformar minsann! Vilken tur jag har. Kika gärna in på hennes blogg för att inspireras av alla goda recept och vackra bilder. Förbered dig på att du kommer att bli hungrig, även om du just ätit!

måndag 23 april 2012

Pärlor för svin!

Lördag kväll var jag och J bjudna till kusin vitamin som bor på den fina ön Hisingen, eller som vår gode vän Sten säger: Hising Island. Kusin C lagar fantastisk mat och bjuder alltid på spännande upplevelser utöver det vanliga. Jag glömmer aldrig påsken med alla fyra barnen, då vi spottade råtta och rullade ägg och öppnade paket för glatta livet. Eller när vi sprang och pangade ballonger som blindbockar i Keillers park. C har en god vän som är förskollärare och som alltid har nya lekar på gång, därav alla roliga lekar.

Den här lördagen bjöds vi dock på en annan typ av uppvisning. I backen strax ovanför/bakom C:s hus, har man i hennes förening beslutat att man ska anlägga tio kolonilotter. Jorden behöver grävas upp ordentligt och då måste rötter och stenar plockas bort. Då detta är tungt arbete har man hyrt in tre stycken Linderödsgrisar som inhägnade går och bökar loss rötter och annat som sitter som berget i den ännu hårda jorden.

Efter några veckor har nu Trynhilde, Nöffertiti och Catherine fixat till jorden så att den är riktigt fin och bra. Om ett tag ska de flyttas till ett annat ställe där de får böka och må bra och leva ett gott liv med mycket potatisskal och goda rester.

När grisarna så småningom ska slaktas kan de som äter köttet göra det med betydligt bättre samvete än om de ätit kött från vanliga stressade grisar. Tyvärr är allt kött som är ekologiskt eller rättvist eller vad man nu ska kalla det fortfarande så vansinnigt dyrt att endast ett fåtal har råd med detta. Jag tycker att man från politiskt håll borde driva frågan om sänkt moms på mat som tagits fram på ett bra sätt.

Själv äter jag som sagt inte griskött, men ersätter nästan alltid det med kalkonprodukter om jag hittar ett recept som ser gott ut. Det finns ju faktiskt kassler, korv, pålägg, sylta, färs - ja allt möjligt som görs av kalkon och som påminner om annat kött. Anledningen till att jag inte äter gris är att jag märkt att jag inte mår bra av det. Jag får ont i magen och mina leder mår inte bra av rött kött över huvud taget. Lamm och nöt KAN jag inte låta bli ibland, men i huvudsak äter jag fågel, fisk och ibland mittemellan, hihi!
Dagens rätt får bli något enkelt men gott. I COOPs nya tidning tipsade J mig om att det fanns ett recept på lamm. Han hade dagarna före köpt en lammstek som han tänkte ta med hem till mig. Själv skulle han inte laga till det, tydligen. Nåväl, jag är inte den som är den och vill någon pracka på mig lammkött är det svårt att säga nej. Receptet är inget revolutionerande men verkar gott. Mandelsalsan till är däremot ny för mig och ser spännande ut.

Lamm med färska örter

Örtolja:
  • Klöver 1 dl bladpersilja
  • Klöver 0,5 dl färsk timjan
  • Klöver 1 dl färsk oregano
  • Klöver 2 citroner, rivet skal
  • 1 vitkålsklyfta
  • Klöver 2 dl olivolja
  • Klöver 0,5 tsk nymalen svartpeppar
Lammstek:
  • Klöver 600 g urbenad lammstek
  • 0,5 tsk salt
  • Klöver 0,5 tsk nymalen svartpeppar
Mixa alla ingredienser till örtoljan och smaka av med salt och peppar.

Putsa lammet, spara gärna fettet. Gnid in lammet med salt och peppar. Grilla på medelvarm grill under lock till 56 grader innertemperatur. Låt köttet vila i 10 minuter innan du skär upp det. Pensla med örtoljan.

Tips:Stek lammet i ugn i 80 grader till en innertemperatur på 56 grader, drygt en timme. Låt vila minst 15 minuter och grilla sedan på direkt värme runt om så att köttet får en fin yta. Avsluta med att pensla med örtoljan.

Mandelsalsa till lammstek

1 vitlöksklyfta
  • 0,5 tsk salt


  • Klöver 150 g skållad skalad rostad mandel


  • Klöver 6 urkärnade tärnade tomater


  • Klöver 0,5 dl grovhackad bladpersilja


  • Klöver 0,5 dl fruktig olivolja


  • Klöver 1 msk rödvinsvinäger


  • Klöver 0,5 tsk nymalen svartpeppar



  • Mortla vitlök och salt till en pasta. Tillsätt mandeln och mortla grovt. Vänd i tomater, persilja, olivolja och vinäger. Smaka av med salt och svartpeppar. Låt dra en stund innan servering.
    Tips:Salsan smakar godast samma dag.






    söndag 22 april 2012

    Chokladbiskvier och finfikabesök

    Igår fick jag finbesök av kolonigrannarna Martin och Mikko, som har sin stuga på gången som går parallellt med Hallongången där vi bor. De håller på att renovera sin toalett i stugan och allt är upp och ner och "ännavänt" som min mormor skulle ha uttryckt det. Jag insåg att de behövde få komma och sitta i ett varmt kök och dricka kaffe och äta hembakade kakor, för att vila från stöket en stund.

    Jag tog min dramaten-vagn (pensionärsvarning?) och åkte några hållplatser till Olskrokstorget där jag brukar handla, när jag lever koloniliv. Det är en ganska gammal stadsdel i Göteborg där det finns en hel del mysiga små butiker och affärskedjorna har ännu inte hunnit mota bort alla unika butiker. ICA och Systembolaget finns visserligen, men man slipper Lindex, KappAhl och H&M m.fl. Allt på sin plats.

    Här kan man gå och strosa och köpa lite fisk, eller "fesk" som gubbarna i de röda bodarna på torget säger. Finfina skaldjur köper man också här. Blommor från min elevs skäggige pappa eller grönsaker som är närodlade. Eller så går man på café och dricker kaffe med en riktigt god vän, som jag gjorde igår. Sojamjölken var dock slut så det blev Cola för mig. Skönt att sitta ner en stund och prata om ditt, datt och hattifnatt.

    Jag inhandlade diverse specerier och annat för att kunna baka chokladbiskvier till mina vänner. När jag kom tillbaka till stugan och packade upp allt insåg jag att jag lyckats inhandla både sidenband och nya scrapbookingpapper men inga ÄGG! Aaaaaaaaaah! Hur skulle jag då kunna baka mandelbottnar till biskvierna??? Jo, jag tog lite sojamjölk och vetemjöl och det gick finfint. Bottnarna blev en aning knapriga men väldigt goda ändå.

    Smörkräm smaksatt med choklad (mums) och chokladen som jag doppade de färdiga kakorna i var från Fazer, en mjölkchoklad av god kvalitet. Jag gjorde kakorna ganska små för att kunna ta två till kaffet istället för en stor. Goda blev de och en mysig fikastund fick vi.

    Jag använde mig av ett recept ur ICAs småkaksbok som jag fått av min gode far någon gång, men du kan i princip använda vilket recept du vill när du bakar biskvier. Använd dig av bra mandelmassa och god kvalitetschoklad. Riktigt smör iställer för margarin behöver jag väl inte ens uppmana er att köpa? Vit choklad är också fint att använda som överdrag. Färga den gärna med röd karamellfärg så får du rosa fina kakor!


    Bild: http://www.alltommat.se/
    Chokladbiskvier

    Bottnar:
    200 g mandelmassa
    1 äggvita
    1/2 dl strösocker

    Fyllning:
    150 g smör
    400 g florsocker
    1 tsk vaniljsocker
    2 msk kakao

    Överdrag:
    200 g bra choklad, valfri färg


    Riv mandelmassan och blanda med socker och äggvita till en slät smet. Klicka ut kakor i önskad storlek på en plåt. Tänk på att smeten flyter ut en aning. Grädda i 175 graders värme ungefär tio minuter eller tills de fått en aning färg. Ta ut plåten och låt kakorna svalna innan du lossar dem.

    Blanda ihop fyllningen (smöret bör vara rumsvarmt). När kakorna är kalla kan du breda på fyllningen som en liten topp. Under tiden du gör detta bör du smälta chokladen i ett vattenbad. Akta så att du inte får vatten eller vattenånga i chokladen! Då blir den ful och grynig.

    Ställ kakorna i kylen en stund innan du doppar dem i smält choklad. Risk finns annars att smörkrämen smälter. Ställ i kylen igen för att chokladen ska stelna. Lägg upp dem på ett vackert kakfat och sätt på kaffet!

    Bjud in en eller flera vänner och ha kakfrossa! Hembakat är ju sååå gott! Jag glömde att fotografera kakorna så jag lånar en bild från nätet istället.

    Och nu till min fråga till er... Vad kallar ni dessa kakor? Biskvier, Sarah Bernard? Vad är skillnaden mellan dessa kakor? Storleken? Innehållet? Jag läste någonstans att Sarah Bernard innehåller tryffelsmet och biskvierna smörkräm.- kan det stämma? Berätta hur ni gör dem och vad ni kallar dem?

    fredag 20 april 2012

    Pimpa ett block

    Billigt ful-block
    I en affär med väldigt billiga grejer fyndade jag två block i storleken 14 X 21 cm. De kostade 9 kronor styck vilket var rena rånet anser jag. Med det menar jag att det var jag som i princip rånade butiken. Nästan gratis block - vad kan man göra med dem, funderade jag? Jo, lilla B scrappade ju ett finurligt block för ett tag sedan och lade ut på sin blogg. Jag härmar henne, tänkte jag fräckt, och så gjorde jag det. Mina block blev inte likadana men ganska fina ändå.

    Jag använde mig av Tilda design papper och lite olika dekorationer som gamla knappar och pärlor ur mina gömmor. Det är viktigt att använda lim och tejp som är speciellt avsedda för scrappade alster - annars gulnar papperena lätt efter en tid. Jag köper ofta limstift och dubbelhäftande tejp när det är extraerbjudande i någon pysselaffär och har på lager. Färre än tre limstift hemma hos mig tyder på att jag är sjuk eller överarbetad, haha!

    Inte vet jag vad man ska skriva i de här blocken men de kan väl fungera som gästbok, idéblock eller receptbok. Eller så sätter man in fina foton med snygga fotohörn. Dagbok kan också fungera om man inte är allt för hemlig av sig. Har ni några andra idéer hur man kan använda dem? Kanske borde jag lotta ut dessa också??? Vilket av dem ska jag lotta ut, tycker ni?







    torsdag 19 april 2012

    Helgkänning en torsdag

    I dag är det torsdag men jag har redan helgkänning. Mina elever har överraskat mig i dag, genom att vara ovanligt förberedda på sina muntliga framträdanden och göra bra ifrån sig över lag. Jag blir alltid lite extra stolt efter deras prestationer - som lärare har man ju en viss del i det de gör. Jag hade ingen aning om att lärarjobbet innebar så mycket coachning att man ibland är helt slut när man kommer hem. Jag menar; jag får ju aldrig ge upp hoppet. Aldrig! Jag måste alltid peppa dem och "ta dem lite längre än vad de själva trodde var möjligt" (en sliten fras på vår skola men ack så sann).

    
    Min prins vilar hakan på köksbordet
     Imorgon är min plan att åka till kolonistugan - HURRA - tillsammans med min lilla vovve. Vi ska bara ta det lugnt och mysa och ha det bra. Ingen TV, ingen stress, bara han och jag. Lilla B ska ha,hrm, besök och då får inte jag vara hemma. Hoho - jag kanske skulle dyka upp och överraska dem!?

    Det kliar i mina gröna fingrar efter att få börja så frön och plantera ut plantor både i kolonin och hemma i lägenhetens trädgård. Men... det är för KALLT! Så tills vidare får jag sitta och knåpa med mina fröpåsar och blomsterpapper, som substitut för de riktiga blommorna. Jag tar nog med mig lite scrapbookinggrejer till stugan imorgon...

    När jag är ensam i stugan äter jag oftast något ganska enkelt men gott. Jag var på Ingelstad kalkons butik på Frölunda Torg igår, och köpte med en färdgimarienerad schnitzel till fredagsmiddagen. Jag lånar ett recept från Ingelstads hemsida och delger er min fredagsmiddag redan nu.



    Bild: http://www.ingelstadkalkon.se/

    Grillade Wilmamedaljonger med tomatsmör

    600 g wilmasnitzel,marinerad
    800 g potatis (gärna färsk)
    ½ dl rapsolja
    2 tsk örtsalt
    1 tsk timjan
    Tomatsmör:
    75 g smör
    5 st soltorkade tomater,marinerade
    1 vitlöksklyfta
    1 msk citronsaft
    2 tsk örtsalt

    Tillagningstid: 60 minuter
    Portioner:
    4

    Gör så här: Lägg de nykokta potatisarna i en kraftig plastpåse. Tillsätt olja och kryddor och gnugga påsen så att kryddningen fördelar sig jämnt över potatisarna. Lägg smöret i en bunke och låt det bli rumsvarmt. Grovhacka tomaterna, och kör dessa med smör, vitlök, citronsaft och salt med stavmixer tills allt är blandat. Forma till en rulle med hjälp av smörpapper, lägg i kylen. Hetta upp grillen. Dela wilmasnitzlarna i bitar. Trä upp potatisarna på spett och grilla dem runt om tills de är varma och fått vacker färg. Grilla medaljongerna ca 6 minuter per sida. Servera medaljongerna med grillpotatis, smör och en god sallad.

    Vad planerar ni att äta till fredagsmysmat?

    Tidsbrist

    Blogginlägg kommer ikväll. Jag har haft tokmycket kring mig, så bloggandet har legat nere två dagar. Men... I'm alive! Kram till alla.

    tisdag 17 april 2012

    Finfina fröpåsar

    Under ett vårligt pysselanfall igår plockade jag fram mina nya vårliga papper. De är lite VÄÄÄL romantiska för min smak, på ett sätt, men på ett annat sätt gillar jag dem mycket. Jag är lite kluven till det rosa och blommiga. Själv är jag inte så rosa eller blommig, men jag gillar den stilen ändå på något sätt.

    Jag gjorde två fröpåsar av papper från norska Tilda design som säljs på bland annat Panduro. Jag köpte en hel "stack", dvs. ett block med 24 papper. Det är mycket mer ekonomiskt att göra så än att köpa dyra papper ett och ett, för kanske femton kronor arket. Just nu var det erbjudande på blocket som kostade 99 kronor. Ett fynd tycker jag nog.


    Jag vek helt enkelt två pappersbitar i lagom storlek, ca 10 X 15 cm, där de tre sista centimetrarna fick bli "övervik" och fungera som lock. Ni ser här till höger hur jag vikt ner en bit för att hindra fröna att trilla ut. Jag gjorde hål i övre delen av påsen, sedan jag klistrat igen långsidorna med hjälp av dubbelhäftande tejp. Jag använder mig av en hålstansare som jag just nu inte minns namnet på. Har man ingen sådan kan man borra hål med en sax eller något annat vasst. Då blir hålets kanter inte så snygga men det gör kanske inte så mycket.

    I hålet satte jag en brad (litet metalljungfruben typ) i passande färg och så klippte jag och färgade kanterna med brun färg för att ge det hela lite mer stuns. Sidenband och spetsband förhöjde baksidans lite enkla design

    Framsidan dekorerade jag med bilder ur blocket, som innehåller tre ark av varje sort. Även en fluga och slända fick plats. Allt är färgmatchat och inom temat trädgård. Jag tycker att de blev ganska fina utan att vara överdekorerade. Vad säger ni?

    Kanske lite överkurs att ha sina frön i påsar som dessa men jag tycker att det känns så lyxigt och fint att stoppa undan frön till hösten, i vackra påsar och sen ta fram dem nästa vår. Jag har sparat frön av mina stockrosor och luktärter från i höstas, men de ligger i trista vita kuvert som inte gör någon människa glad.

    Jag funderar på att lotta ut några fröpåsar med innehåll här framöver, för att fira att bloggen obemärkt fyllt ett år. Kanske någon som är intresserad av att vinna lite fröer nu inför vårsådden?

    En liten kille full av stor kärlek!

    Min brorson Elias är en kärleksfull liten kille. I julas skickade han ett julkort där han skrivit "I love you". Som vanligt började jag gråta eftersom jag är så himla lättrörd numera. Jag tål helt enkelt inte för mycket kärlek - då kommer tårarna direkt. Man skulle kunna tro att det beror på klimakteriet, men jag lipade redan för så där femton år sedan. Ofta. Fast oftare nu kanske.

    När jag var på besök hos min bror med familj, nu i helgen, fick jag en påskpresent med tillhörande kort av lille Elias. Chokladen ser jättegod ut, eller hur? Och kortet får mig ju bara att smälta av kärlek till denna lilla pojke med sitt stora, stora hjärta.

    I höstas hade han plockat kantareller och förklarade högtidligt för min mor att Dodo (jag) skulle ha alla kantarellerna själv. Ingen annan skulle få smaka. Nu fick jag inte alla, men bra många fick jag. Godare kantareller än de som plockats med kärlek är väl svårt att föreställa sig.

    Både Elias och Gustav, som mina brorsöner heter, är två ovanligt fina pojkar. De uppför sig väl, har mycket humor och pratar och berättar så att man lyssnar med vidöppna öron. När Gustav var så där sju till tio år, berättade han roliga historier så att man vek sig dubbel av skratt.

    NU när mina egna barn är vuxna är det så skönt att få ha kvar lite av det där med "små" barn, även om Gustav och Elias håller på att växa upp de också. Men några år till ska jag se på dem som mina "små" pojkar. Mitt hjärta översvämmas av kärlek till dessa två. Bara så att ni vet!

    måndag 16 april 2012

    Pasta och därmed basta!

    När jag och J åkte hem från Karlskrona igår, stannade vi till i Växjö för att äta lunch. Stadens centrum är lite märkligt tycker jag och gågatan kantas inte direkt av näringsställen. Pizza ville vi gärna ha, men enades om att kaloriintaget inte var bra för någon av oss. Mc Donlad´s ville vi inte ha och kinesiskt hade vi ätit dagen före. Vi valde att slinka in på Condeco, ett café som brukar vara pålitligt och som alltid har vegetariska alternativ och sojamjölk för den som så önskar.

    På menyn hittade vi Pasta med kycklingfilé, ruccola och citronpecorino. Det lät ju gott och bra, även om jag alltid är rädd att pastan ska vara överkokt och såsen smaklös. Jag borde ha tänkt efter två gånger... Pastan var sladdrig, såsen skvättig och alltihop var tämligen smaklöst. Jag FÖRSTÅR inte hur man kan misslyckas med en sådan rätt? Att koka pastan lagom länge behöver man ju inte vara atomfysiker för att klara av, och att krydda borde väl rimligtvis ingå i utbildningen för ett restaurangbiträde eller hur nu personalen på Condeco titulerar sig? Det är mer sting i sjukhusmat, om ni förstår hur jag menar...

    Bild: http://www.jamieoliver.com/
    Jag gör gärna egen pasta och nästan alltid efter recept ur Jamie Olivers böcker. Hans attityd till italiensk mat passar mig utmärkt, även om en italienare kanske skulle "dissa" hans mat. Eller inte, för han har ju alltid en italiensk kompis med i sina program som står och himlar med ögonen när Jamie serverar sina läckerheter.

    Jag älskar papardelle med musslor, vitvin och tomat. Lasagne älskar jag (om det inte är för mycket mjölig ostsås). Taglioni älskar jag mycket. Särskilt med köttfärssås gjord av kalkonfärs. Hemgjord ravioli fylld med ricotta och spenat älskar jag. Canelloni fylld med precis vad som helst älskar jag. Och så älskar jag Pregos pasta fylld med päron och valnötssås till. Detta älskar jag, även om jag oftast får hemskt ont i magen av allt fett. J älskar pasta me rän jag vilket kan beor på att han inte får ont i magen av det.

    Vad är er pastafavorit? En eller flera!

    
    Bild: http://www.halsosidorna.se/Notterochfron.htm
    
    Valnötssåsen är ganska så dyr att köpa, så jag har gett mig på att göra egen. Jag har inge proportioner att ge er, men tänkte ändå berätta hur jag gör. Valnötter mixas till ganska grovt mjöl. Det ska vara nötter av bra kvalitet - jag har ibland köpt de billigare och de har skiftat rätt mycket i beskhet. Nötmjölet blandas med god olivolja till en krämig konsistens tillsammans med riven parmesan. Jag brukar ta hälften nötter och hälften ost ungefär. det kan man ju själv välja beroende på vad man tycker mest om. Jag kryddar med salt och svartpeppar och låter det hela dra en timme minst, för att smakerna ska gifta sig med varandra. I rumstemperatur.

    Jag serverar såsen rumstempererad till rykande het pasta som kokats al dente. Ruccola är ett givet tillbehör liksom minst ett glas god Chianti. Gott sällskap är ett plus men inte nödvändigt. Eget sällskap är ibland gott nog och då slipper man dessutom dela med sig av den goda såsen. Jag vet dock inte om J skulle förlåta mig om jag gjorde denna sås utan att bjuda honom. Skulle du det, J?

    söndag 15 april 2012

    Tillbaka från Sveriges framsida, hrm...

    Ja, nu är jag hemma igen efter en tur till det vackra Karlskrona och Nättraby där jag växte upp och bodde tills jag var 19 år. Mamma, pappa och lillebror med sin familj är kvar där nere och jag tar mig en tur då och då för att hälsa på dem jag så ofta saknar. Jag och J körde ner i hans nya fina gasbil, vilket tog oss ganska lång tid. Det finns ju så mycket roligt att stanna och titta på. Loppisar och andra fyndställen. Lilla B stannade hemma då hennes hund varit så sjuk i veckan att vi inte ville anstränga honom med att bli bortlämnad. Han behövde vila och lilla B var tyvärr tvungen att plugga, stackaren!
    Vårblommor i Nättraby

    Vanligtvis brukar våren ha kommit ganska mycket längre i Blekinge än i Göteborg, men jag tycker nog att det var dött lopp i år. (Vitsipporna blommar här i Götet och svalörten likaså.) Det var soligt och vindstilla men ganska kyligt. Jag njöt av varje sekund unde rmitt besök och hade ovanligt sköna dagar. Det brukar vara så stressigt att besöka släkten eftersom mina föräldrar är skilda. Nu ses vi hemma hos mamma och det sparar lite tid, eftersom vi hinner träffa både mamma och pappa samtidigt då. Jag bara tog det lugnt och stressade av totalt.

    Hos lillebror fick vi mycket god indisk kyckling (Korma tror jag att det var) med hackad mandel, ingefära och curry i såsen. Den gick inte av för hackor ska jag säga. Min bror är ett fenomen i köket och hans fru likaså. Vi älskar att äta hos dem att vara hos dem och att prata med mina underbara brorsöner, Elias och Gustav. Finare barn får man leta efter. De är så snälla och goa och sitter och pratar med en, utan att bara vilja gå och spela dataspel. De kan prata om "riktiga" saker och tycker om att lyssna när man pratar med dem. Inte alla barn klarar i dag av att föra ett samtal med vuxna, eftersom vuxna inte alltid tar sig tid med barnen. En förlust för alla skulle jag vilja säga, eller vad tycker ni? Man kan ha världens bästa och klokaste samtal med barn om man bara själv tar sig tid att lyssna på dem.

    Hos mamma fick vi en massa god mat så där som man brukar få hos mammor. Vi bodde i en övernattningslägenhet i mammas hus och på morgonen knatade vi bara upp till dukat bord hos mamma med sill, ägg, rågskorpor, rökt ål (min favorit) och annat gott. I morse fick vi kantarellomelett och kalkonköttbullar innan vi påbörjade resan hemåt. Svampen var naturligtvis plockad hemma i Nättraby där min bror bor (och understundom går han vilse i den "stora" skogen bakom sitt hus, fniss! Vi har uruselt lokalsinne både han och jag). Det vara bara så gott, även för mig som normalt sett inte gillar frukostmat.

    Väl hemma igen började jag att sortera allt godis som jag vann i skottkärran förra veckan. Herregud så mycket godis det är! Man kan bara inte ha så mycket godis hemma - då blir man smällfet ju. Jag har gett bort ett par kilo, men har ett antal kilon kvar. Marschmallows har jag sparat i en burk för att baka Rocky road av och alla kolor och chokladbitar med papper på kan man ju spara. Men allt det andra då? Vad ska jag göra med det?


    Sockerbitar i vitt och rosa har jag i en burk, skumbananer och violelefanter i en annan. Vad kan man göra av dem? Jag gjorde ju skumtomtefudge i julas - kanske kan jag göra violelefantfudge??? Eller skumbananfudge med choklad? Har ni några tips?

    Allt annat godis - råttor, karameller, gelébåtar, vingummin, tigerhuvuden - vad kan man hitta på med dem? Jag ska ge bort en del till mina kolonigrannar och lite andra, men jag skulle verkligen vilja göra något kul av allt detta goda innan det blir torrt och tråkigt. Vad tycker ni?

    På resande fot

    Just nu är jag på visit i Karlskrona, min hemstad. Bloggtorkan beror på att det är så infernaliskt trist att blogga från en Iphone. Inlägg kommer imorgon. Kram till alla!

    fredag 13 april 2012

    En hyllning till rotmos och vänskap!

    En av de rätter jag tycker mest om är rejält hemlagat rotmos med stark senap och någon god kalkonkorv till. Det ska vara mycket morot och kålrot i moset och jag kokar det gärna på grönsaksbuljong numera. Förr, när jag åt fläskkött, var rotmoset jag kokade på julens överblivna skinkspad det bästa moset under året.

    Rotmos är mat som värmer, mättar och gör gott i hela kroppen. Ungefär som en riktigt fin vänskap gör. När jag äter rotmos tänker jag alltid på min vän S, som jag känt sedan första året i skolan. Det godaste hon vet är rotmos! Vi har varit vänner i fyrtio år nu, och det är en vänskap som består. När vi var små hade vi vansinnigt roligt när vi lekte. Dockor var inget för oss – vi lämnade dem på dagis och lekte sedan med annat.

    Hästar var ett gemensamt intresse och våra lekar handlade mycket om dem. Vi lekte att cyklarna var hästar, och i skolan lekte vi att vi satt på hästar när vi småsprang omkring och travade i undanskymda hörn av skolgården för att få vara ifred. Vi hittade ett hörn bakom tvåornas klassrum där det låg snö på marken och där ritade vi upp spiltor med fötterna för att kunna ställa in Silver, Cayenne, Aramis och vad vi nu kallade våra låtsashästar. Jag döpte alltid mina efter den senaste hästboken jag läst. Favoriten var, och är fortfarande, Lisbeth Pahnkes böcker om Britta och Silver.

    På fredagar red vi i den lilla byns ridskola och våra favorithästar där hette Efraim och Tarzan. Oj, vad vi hade roligt där också. Vi (och en annan vän till oss) PRAOade i stallet på våren i åttan och trakasserade den stackars stalldrängen Jonas, som var några år äldre än vi. Jag förstår nu att han måste ha tyckt att vi var otroligt barnsliga men vi hade roligt.
    Bild: http://josefinblom.weebly.com/uploads/8/0/3/1/8031253/4099116_orig.jpg

    Vi lekte också mycket med små hästar av plats som vi gjorde stall till. Figurerna som skulle sitta på hästarna pillade vi av och gav namn. Det fanns en häst som vi båda köpt i Leksaksmagasinet (en riktigt leksaksaffär utan danska legosoldater). Hästen hade ett litet hål i magen och satt fast på en platspinne på ett hinder, så att det såg ut som om den hoppade. Gubben på den (som nog var en kvinna) hade vita ridbyxor och röd jacka på engelskt maner. Dessa ”gubbar” pillade vi av och gav namnen August och Gustav. Dessa blev någon slags alter egon för våra pappor, tror jag. Gubbarna gömde sig på gödselstacken och satt där och fes och ljög när deras fruar arbetade på gården. Jag tror aldrig att jag har skrattat så mycket som när vi lekte med dem! Min mamma har i efterhand berättat att även hon skrattade mycket åt våra påhitt, smygande bakom min dörr ibland.

    I tonåren började vi olika klasser på gymnasiet men fortsatte att ha kontakt. Vi var aktiva i Brukshundsklubben med våra hundar och fortsatte att rida tillsammans. Jag flyttade sedermera till Göteborg och en sväng till Stockholm hann jag också med. Vår vänskap bestod även om vi inte hördes lika mycket eller sågs lika ofta. S bodde kvar och träffade en kille på orten. Jag velade runt men och rotade mig till slut. I Göteborg.

    Genom åren har vi sedan brevväxlat, mailat, ringt och ibland träffats. Vi kan fortfarande skratta, prata och ha så där otroligt bra samtal som bara riktigt goda vänner kan. Ingen kan skriva som hon, så att jag ibland skrattar högt när jag läser hennes mail och kommentarer här på bloggen. S betyder så mycket för mig och jag tror att hon vet det. Tack, S, för att du är en så god vän! Må vi alltid finnas där för varandra!.

    torsdag 12 april 2012

    Internationella lakritsdagen

    Lakrits är det absolut godaste godis jag vet! Lakritspipor är bäst men det finns så många sorters härlig lakrits. Jag hade faktiskt ingen aning om att denna torsdag är lakritsens egen dag. Det var på fina bloggen Amy's piece of cake som jag först läste det. Gå gärna in där och spana in hennes mumsiga lakritsparfait! Själv har jag mölat i mig en hel del annat godis. Jag hämtade ju min skottkärra och det var minsann inte dåligt med godis i den. Jag fyllde ett stort antal plastkassar som jag knöt ihop och stuvade undan i källaren, för kommande behov. Det gäller att ge bort så mycket som möjligt nu, för att jag inte själv ska stoppa i mig och bli rund och go!

    Vad ska jag hitta på att bjuda på för lakritsrecept då? Mina fabulöst goda chokladöverdragna lakritskolor har jag ju lagt ut förut. Klicka HÄR om du vill komma till det inlägget. De är lätt beroendeframkallande måste jag säga. Eftersom jag inte bloggar hemifrån ikväll blir det bara lite allmänt snack om lakritsens ljuvlighet.

    När jag var gravid med lilla B (som var väldigt stor när hon kom ut!) åt jag kopiöst med lakritsgodis. Jag gick in i den lokala godisbutiken för att köpa sådana där goda salta lakritsbalkar ni vet, med salt pulver på. Jag krafsade längst ner i godislådan för att skrapa fram det salta pulvret och öste skopor av det i min gottepåse! Sedan lade jag lite salta balkar ovanpå och gick och betalade. Hihi, sedan hällde jag i mig det salta pulvret och sköljde ner det med Pepsi. Inte konstigt att jag gick upp mer än 20 kilo under den graviditeten!

    Thorntons gör godare kola än jag.
    Numera äter jag inte så mycket saltlakrits. Det enda är Djungelvrål och Turkisk peppar. Annars ska det vara söt och mjuk alldeles färsk lakrits. Det finns en ny isländsk lakrits som vissa butiker säljer. Den är dyr men alldeles vansinnigt god! I Trosa och Stockholm finns en butik som heter Choklad och lakrits och de säljer just denna lakrits och en mängd andra varor av ovanligt hög kvaliitet. På deras websida du också läsa om lakritsens historia och beställa godsaker om du vill. 21 - 22 april blir det dessutom lakritsfestival i huvudstaden. Åh, vad jag önskar att jag kunde åka dit. Är det någon av er som ska besöka detta lakritsälskarens Mekka?

    Bilderna i inlägget är lånade från Choklad och lakrits hemsida.

    onsdag 11 april 2012

    Trädgårdsredskap för onda handleder

    Jag hittade så bra trädgårdsredskap på http://www.prylpunkten.se/  Mina handleder mår inte så bra efter många års praktiskt arbete med skruvande och slitage på fingrar och handleder. Dessa redskap är ergonomiska och lättare att hålla för en som får ont av att gräva i vanliga fall. Kanske något att sätta upp på önskelistan!? Jag fyller ju, hrm, typ 39 snart...

    Fiskelycka

    Jag har alltid tyckt om att äta fisk, även om jag som barn föredrog de runda torskpanetterna före stekt färsk torskfilé. Panetterna var runda och i det vita fiskköttet fanns små små svarta prickar som jag alltid funderade över. Vad kunde det vara? Jag har aldrig smakat några färdigköpta panetter som smakat som de jag åt när jag var barn. Någon annan av er läsare som minns dessa? Det måste ha varit i början av sjuttiotalet, så en del av kan inte minnas dem...

    Att fiska upp egen fisk har också alltid varit ett nöje för mig. Jag var ganska liten när jag fick följa med morfar och mormor och meta, vid det ganska strömma vattnet vid bron i min barndomsby. Hjortahammar heter platsen och är egentligen mest en bro över vatten. Landsvägen delar av fiskestället och morfar förmanade alltid oss barn när vi skulle gå över vägen. Min busiga kusin sprang alltid över utan att se sig så noga för medan jag, som faktiskt var ett mycket lydigt barn, såg mig om flera gånger så som min skolfröken lärt oss att göra.

    
    Lillebror var oftast med på fisketurerna
    Mask fick man själv lära sig att trä på kroken och sedan var det bara att uppskatta djupet och justera flötet. Sedan väntade man. Och väntade. och väntade. Ibland nappade det något rent otroligt och ibland var det som om alla fiskar simmat till ett annat ställe i Östersjön. Men det var ju det som var tjusningen! Man visste aldrig hur det skulle bli. Nu hade jag en otroligt tur och fick ofta väldigt många fiskar. En gång drog jag upp 100 aborrar och mörtar. De var små, så jag kastade i dem igen men höll räkningen. Jag antar att jag drog upp en del av dem mer än en gång, men ändå. Jag kunde med rätta säga att jag fått 100 fiskar den dagen.
    Min mormor brukade säga att hon hoppades att hon skulle få meta när hon kom till himlen, för när hon på äldre dagar fått allt sämre syn, var just metandet det hon saknade mest. Jag tänker mig henne på att litet moln, sittande dinglande med de stadiga benen i tjocka vita strumpbyxor med ett metspö i handen.

    Jag stod och tänkte på detta nu ikväll när jag lagade kokt torsk med dillsås och pressad potatis och morot. Torsken har jag köpt av mina barns farfar, som har en kontakt i Göteborgs fiskhamn. Väldigt god fisk köper man av honom.

    Jag kokade upp vatten och lade i torskfilén. Sedand rog jag av kastrullen och lade på ett lock. Fisken blir då färdig medan man gör allt det andra. Jag pressade kokta potatisar och morötter i min potatispress (som är urgammal och måste bytas ut). Till detta serverade jag en vit sås gjord av smör, mjöl, grädde (den sort man föredrar), dill och kryddor. Jag älskar dill och kan aldrig få för mycket! Lite citronskal är gott att raspa ner i såsen med ett ciseleringsjärn, tycker jag. Lite fiskbuljong och kanske en tesked av Bongs fond med smak av brynt schalottenlök. Den är god i nästan allt!

    Torsk är en fisk som går att variera i det oändliga, tycker jag. Hur lagar ni helst torsk?