fredag 12 januari 2018

Fredagskakor utan ugn

Så har då jag, sent omsider, prövat att göra raw-bollar som ska vara lite nyttigare godis än bollar med choklad, smör och annat som gör en människa lycklig. Åtminstone för stunden.

För en tid sedan trillade det in en bok genom mitt brevinkast, utan att jag riktigt vet varifrån den kom. Troligen har jag vunnit den i en utlottning, men jag minns inte riktigt var jag tävlat om den i så fall. Nåväl. En trevlig bok som heter "Chokladbollar" och är skriven av Mia Öhrn och med förföriska bilder av Ulrika Pousette.

Bollarna som jag först testade att göra var superenkla och snabblagade. Jag har tidigare smakat raw-bollar och kan inte säga att jag tyckt särskilt mycket om dem. Ibland lite gryniga, beska eller så har de mest smakat dadlar (vilket jag inte är överdrivet förtjust i). Men dessa är goda, lagom söta och, då jag gjorde dem små, alldeles lagom för en munsbit. Och ni vet ju vad man säger: Är de små får man ta två!

Jag valde bort pistaschemandlar och rullade bollarna i kokos istället. Du kan också blanda i lite lakritspulvet i smeten om du är lagd åt det hållet. Variationen är oändlig. Och du - köp dadlar av god kvalitet.

Rawbollar med pistaschmandlar

Ca 20 bollar

175 g goda torkade dadlar
200 g cashewnötter (jag tog saltade)
3 msk kakao
3,5 msk kokosolja
1 tsk vaniljpulver (inte vaniljsocker)

1,5 dl kokos eller hackade nötter att rulla bollarna i

Kärna ur dadlarna och mixa alla ingredienser så att smeten blir ganska slät. Låt gärna stelna lite i kylen så blir bollarna lättare att rulla sedan.

Forma smeten till bollar i den storlek du gillar. Rulla dem i valfri topping och förvara i kylskåp.

Enligt boken håller bollarna i ca tre veckor, men jag skulle bli förvånad om de inte är slut innan dess. Happy Friday på er!

söndag 7 januari 2018

Nytt år igen...

Tiden går och det har blivit 2018. Inte bloggar jag så ofta som förr men död är den i alla fall inte, bloggen. Jag funderar fortfarande även om det går trögt bitvis.

Jag ger inga nyårslöften i år heller. det brukar ändå gå som det går med sådant. Det enda jag smått har lovat är att laga mer libanesisk mat och det ska väl gå att hålla, tycker jag.

Under julhelgen var jag i Karlskrona hos min mamma och resten av min blekingefamilj. Det var fint att träffa så många, inte minst mina kära vänner ända sedan yngre dagar - Susanna och Nina.

Jag hann även med att titta hem till min vän Gunvor, som bor så mysigt i stan. Varje gång jag kommer dit är koppar framdukade och kaffet puttrar så fint i Don Pedro på spisen. Denna gång fick det dock bli te, då min mage är en sorglig historia. Jag tycker inte ens att kaffe är särskilt gott längre. Inte för att te är så gott men det ger hur som helst inte magont.


Hos Gunvor fick jag de sprödaste och finaste mandelmusslor jag ätit i mitt liv. Det är högt betyg för när jag var barn åt vi ofta dessa utsökta musslor hos mormor som var en fena på att baka. Men Gunvors musslor nådde oanade höjder och jag fick ta del av hennes recept, vilket jag nu tänkte dela med mig av. Måttet kkp betyder kaffekopp, för den som undrar. Det är detsamma som 1,5 dl.

Ha en fin vecka, friends!

Gunvors musslor med mandel

250 g smör
1 kkp strösocker (1,5 dl)
4 kkp vetemjöl (6 dl)
50 g mald mandel (med skal)
ev. ett par bittermandlar

Blanda ingredienserna till en smidig deg. Låt gärna vila kallt i kylen en stund innan den bakas ut. 

Tryck ut degen i mandelmussleformar, så tunt du kan. Grädda musslorna i 200 graders ugnsvärme, mitt i ugnen, ca 8 minuter. Passa dem så att de inte blir bruna. de ska vara gyllene men inte bruna i kanterna. När kakorna svalnat något knackar du försiktigt ut dem ur formarna. Låt svalna. 

Njut musslorna som de är eller fyllda med vispad grädde och färska bär. Oslagbart gott!

Tack Gunvor!

fredag 17 november 2017

Adventsfunderingar

Om en vecka är det Black Friday. Detta fenomen har på något sätt gått mig förbi, inte spårlöst, men jag har liksom aldrig förstått meningen med den där dagen. Jag förstår och går med på att nya helger firas i Sverige. Halloween, Eid al fitr osv. Men Black Friday? Kan någon förklara?

Nu är ju Halloween ett kommersiellt jippo, inte utan att jag förstår det. Men här finns ju ändå någon slags idé om att ha fest, klä ut sig, mumsa godis, göra roliga pranks (inte elaka) och mysa till det i mörkret. Bakelser, tårtor och mat är roligt pyssel för den som är kreativ och har humor. Häxfingrar med ketchup, ögon som rullar i någon slags vätska, hjärnor på börd eller vad det nu kan vara.

Men Black Friday... Det verkar vara någon slags köpfest en månad före jul. Butikerna dumpar priser och försöker ge kunderna en känsla av att de fyndat och sparat maaaaassor med pengar. Jag tror inte på det där. Varorna som läggs ut billigt är redan tänkta att säljas billigt. Så pass länge jobbade jag i butiksbranschen att jag känner igen en lockvara när jag ser den. 24:e november är det tydligen dags men jag tror att jag avstår "köpfesten".

Själv är jag inte särskilt sugen på att nätköpa lockprisvaror just nu. Nej, advent är det som lockar mig. Jag är ju på det hela taget mycket mer förtjust i advent än i själva julen, som alltid varit smått ångestladdad med alla krav på att sitta och vara glad, mysig och tacksam. När jag egentligen mest vill sitta hemma med en bok och ta ett glas vin.

Advent är min näst bästa högtid. Då bakar jag, pysslar, hänger upp ljusslingor och gör snuskigt goda pekannötter i kanel-salt-socker. Dricker glögg, träffar goda vänner en kväll på stan och äter nåt gott ihop och konstaterar att ännu ett år snart är till ända.

Vissa år har jag gjort adventskalendrar till nära och kära. Andra år har jag haft en adventskalender här på bloggen. Bloggen som tappade sin fart för snart fyra år sedan och aldrig har hämtat sig. Livet kom av sig då, i vår familj, och för mig har återhämtningen varit lång på så sätt att det jag förknippar med stor sorg kan vara svårt att hitta tillbaka till. Som glädjen med att blogga. Jag gör nya försök då och då men vi får se vart det tar vägen.

Om två veckor är det alltså advent och då får jag nörda loss bland nya recept och pyssel. Vissa klassiker upprepas dock år från år och kan aldrig ersättas. Ett recept som jag tidigare lagt ut två gånger är ovan nämnda pekannötter. De är goda som de är, till glögg, till kaffet eller som dekoration på en kaka eller bakelse.

Jag hittade receptet hos en bloggare som verkar ha lagt ner sin blogg sedan 2016. Nåväl, här är det mycket lättgjorda godiset.

Pekannötter med kanelsocker

2 äggvitor
1/2 matsked vaniljextrakt
1/2 matsked vatten
450 g pekannötskärnor
2,3 dl socker
1 matsked malen kanel
1/2 tesked salt

Sätt ugnen på 120 grader. Lägg ett bakplåtspapper på en bakplåt. Blanda äggvitor, vanilj och vatten i en förslutningsbar påse. Blanda socker, kanel och salt i en likadan påse. Lägg nötkärnorna i påsen med äggviteblandning. Förslut påsen noga och skaka tills nötterna är täckta av smet. 
Häll över nötterna i påsen med sockerblandningen. Förslut och skaka tills nötterna är täckta av kanelsocker. Sprid ut nötterna på bakplåtspapperet. Baka dem i ugnen i en timme. Rör om ibland så att de får färg på båda sidor. 
Låt nötterna svalna i rumstemperatur. Förvara dem torrt men inte i kylskåp. 

Vill du ge bort nötterna så lägg dem i en cellofanpåse och knyt ett band runt. På med ett bokmärke så ser det hela oändligt hemgjort och avancerat ut. Pyssligt värre och du tar hem en ammas pyssel- och DIY-poäng av de som får dem. Plus att de flesta ääälskar nötterna.




lördag 30 september 2017

Mer älsk och mindre hat

Demokrati är ett fint ord. Folkstyre. I många länder är det inte folket som styr utan någon eller några som tagit makten i egna händer. De förtrycker folket som inte ens får uttrycka sin åsikt utan risk för sina liv.

I Sverige vet vi inte riktigt hur bra vi har det. Yttrandefrihet, religionsfrihet, tryckfrihet och Allemansrätt och jag vet inte vad. Ett fritt land som är gott att leva i. 

De antidemokratiska rörelser som på senare tid fått skrämmande många anhängare passar inte i ett land som Sverige. Rörelser som ser ner på, som hatar och som vill utrota människor på grund av härkomst, sexuell läggning eller hudfärg. För att nämna några av de grunder dessa människor har för sitt hat.

Jag kommer aldrig att förstå hur de styrande i Sverige kan tillåta nazister att demonstrera. Det är ta mig fan ingen rättighet att uttrycka sitt hat - det är inte yttrandefrihet, utan hets mot folkgrupp och brott mot den värdegrund som vi, genom FN, har skrivit under på.

I min hemstad tillåts nazister i dag att demonstrera. Jag kommer inte att vara med av flera skäl som att jag har besök och att hunden som är på besök troligen inte skulle uppskatta demonstrationen. 

Mitt arbete mot dessa odemokratiska rörelser får istället ske i skolan, där jag jobbar. Varje dag ägnar jag åt att upplysa, informera om mänskliga rättigheter och alla människors lika värde. Det får bli mitt bidrag till en bättre värld. En värld med mindre hat och mer älsk. I en sådan värld vill jag leva. 



lördag 23 september 2017

Mindfulness och gröna tomater

September är en skördemånad, då vi tar in de sista tomaterna för att de ska mogna på fönsterbrädan istället för att hänga gröna och frusna på plantornas torra och gulnade grenar. I trädgårdslandet hittar jag fortfarande röda smultron och bredvid växer persiljan fortfarande så att det knakar. Grönkålen är frodigare än någonsin och något år fick den stå ända till jul för att avnjutas med kalkon.

Hemodlat är lyx och det måste inte vara så avancerat. I sociala medier postas det inlägg med bilder på hur någons sambo byggt ett enormt växthus eller anlagt 214 pallkragar med olika sorters sallad. Jag tittar avundsjukt och tänker att det är väl ingen konst om en har 300 m2 att odla på. Men även ett par krukor på balkongen ger odlarglädje. En tomatplanta på fönsterbrädan eller en basilikakruka på köksbordet. Det ska aldrig vara en tävling.

Själv odlar jag för välbefinnandet jag känner när jag gräver, rotar, räfsar, krafsar och rensar bland jord och gräs. Det finns nog i mina gener, det där. Behovet av lugn och ro är stort hos mig men desto svårare att få till. Mindfulness kan tränas på olika sätt och hos mig är trädgården eller skogen de bästa platserna. Skogen är mitt tempel eller heliga plats i livet.

I dag ska jag ut i skogen med min svägerska L som bor en bit från Göteborg. Naturligtvis hoppas jag på att hitta svamp som vi sen kan frysa in, torka och spara till vintern. Trattkantareller lär det finnas gott om nu, och de blir en ju sällan besviken på. efter avklarad svamptur blir det inomhusmys med god mat och dryck och förhoppningsvis en värmande brasa. Myskläderna packas ner så klart.

Jag hoppas att det blir en fin helg även för dig som läser det här.

fredag 15 september 2017

Fredagskakan - Centergömma

I dag bjuder jag faktiskt på ett recept på mycket lättbakade kakor som är riktigt goda. det började med att jag skulle bjuda mina elever på fika, för att de vunnit en tävling på skolan. Jag letade recept och hittade riktigt smarriga kakor med choklad i mitten, hos Tessan bakar. Min vana trogen ändrade jag lite i receptet, men originalet är säkert minst lika gott som mina kakor.

Istället för dulche de leche tog jag chokladen Center och lade i mitten av kakorna. Dumle fungerar säkert också, jag i princip allt som smälter och är gott.

Här är receptet. Eleverna var mycket nöjda, för att inte tala om kollegorna som fick de kakor som blev över...


Centergömmor
ca 24 kakor

125 gram smör
1 dl strösocker
1,5 dl brun farin
1 ägg
1 tsk vaniljsocker
3,5 dl vetemjöl
1 tsk bikarbonat
0,5 tsk salt
24 center-chokladbitar (eller Dumle, eller...)
100 g god mjölkchoklad (INTE bakchoklad!!!)
flingsalt
Sätt ugnen på 175 grader. Ställ ut 24 muffins-folieformar på en plåt. Vispa smör, socker och farin tills det blir lätt och luftigt. Tillsätt ägg och vaniljsocker och fortsätt att vispa någon minut.

Blanda mjöl, bikarbonat och salt och häll ner mjölblandningen i sockersmeten. Rör om till till en slät deg. 
Rulla 24 bollar och lägg i formarna. Grädda 10-12 minuter. Kakorna sjunker ihop lite i mitten när de börjar få en aning färg. Övergrädda dem inte!!!

Låt svalna ett par minuter och tryck sedan ner en centerchoklad i varje kakas mitt. Jag tar nog två nästa gång för det var så galet gott med den där kolasmeten i mitten.
Låt kakorna svalna helt och häll sedan lite smält mjölkchoklad över centerchokladen så att den täcks. Strö lite flingsalt över chokladen och låt stelna. 
Jag brukar låta kakorna stelna i rumstemperatur eftersom chokladen lätt blir grå om den står i kylen, men där gör du som du vill. Ät och njut - gärna till en kopp starkt kaffe (espresso).

lördag 9 september 2017

Höstkänning

Jag vaknar när det fortfarande är mörkt ute. Det känns att det är kyligt, när jag sticker foten utanför täcket och jag drar in den igen, snabbt. Det är lördag morgon och jag försöker att tänka på ingenting för att kunna somna om, när jag nu har chansen. Lönlöst. Oron för mamma, översvämningen i källaren, elever som far illa, vänninnan som har det tufft - allt poppar upp i min skalle och jag förmår inte mota bort det.

Jag smyger ut i köket och häller vatten i Sigvards kaffekanna. Ja, den är min nu men han designade den. Tyst, tyst mäter jag upp kaffe och tar fram sojamjölken. Ute är det kav lugnt, vilket inte är vanligt här på västkusten. Oftast blåser det på tvären så att ögonlocken fladdrar när en sticker ut näsan.

Med kaffet i min mugg tänder jag två ljus i mammas och pappas gamla mässingsljusstakar. Jag njuter av sakerna kring mig som utgör vårt hem. Saker som är laddade med minnen och så många känslor. Vid spisen hänger muminhandduken från sextiotalet. Gafsan stirrar skrämt på mig från mitten av tyget.

Jag slösurfar på Blocket i jakt på ett matbord med virrvarr-mönster men ingen tur i dag. Nyproducerade finns men jag vill hellre ha ett gammalt om det går. Vi hade ju ett sånt när jag var liten. Vid det åt vi köttfärssås, ärtsoppa och kalops ur orange grytan från Le Creuset. Minnen...

Jag lyssnar ut mot hallen. I gästrummet sover min brorson och hans kompis gott. De ska på Liseberg i dag och köa för att åka Helix, Loke, Atmosfear och andra utmanande attraktioner. Regnet hänger i luften och jag tänker att jag får åka dit efter några timmar med ett ombyte till dem, så att de inte fryser ihjäl. 

På gården står kastanjeträdet fullt av frukter som snart ska släppa taget. Det var ett litet träd när jag flyttade in för snart 29 år sedan. Mina frukter har jag släppt för länge sen, men de finns hos mig i mitt hjärta hela tiden, även om jag inte ser dem så ofta.  Både trädet och jag har åldrats. Det finns tydliga tecken hos oss båda. Jag tänker ändå att trädet aldrig har varit finare än nu. Med ådringar, ärr och tydliga ålderstecken.

Det ljusnar ute. Dags att fylla på kaffemuggen. Det blir en bra dag.