lördag 23 september 2017

Mindfulness och gröna tomater

September är en skördemånad, då vi tar in de sista tomaterna för att de ska mogna på fönsterbrädan istället för att hänga gröna och frusna på plantornas torra och gulnade grenar. I trädgårdslandet hittar jag fortfarande röda smultron och bredvid växer persiljan fortfarande så att det knakar. Grönkålen är frodigare än någonsin och något år fick den stå ända till jul för att avnjutas med kalkon.

Hemodlat är lyx och det måste inte vara så avancerat. I sociala medier postas det inlägg med bilder på hur någons sambo byggt ett enormt växthus eller anlagt 214 pallkragar med olika sorters sallad. Jag tittar avundsjukt och tänker att det är väl ingen konst om en har 300 m2 att odla på. Men även ett par krukor på balkongen ger odlarglädje. En tomatplanta på fönsterbrädan eller en basilikakruka på köksbordet. Det ska aldrig vara en tävling.

Själv odlar jag för välbefinnandet jag känner när jag gräver, rotar, räfsar, krafsar och rensar bland jord och gräs. Det finns nog i mina gener, det där. Behovet av lugn och ro är stort hos mig men desto svårare att få till. Mindfulness kan tränas på olika sätt och hos mig är trädgården eller skogen de bästa platserna. Skogen är mitt tempel eller heliga plats i livet.

I dag ska jag ut i skogen med min svägerska L som bor en bit från Göteborg. Naturligtvis hoppas jag på att hitta svamp som vi sen kan frysa in, torka och spara till vintern. Trattkantareller lär det finnas gott om nu, och de blir en ju sällan besviken på. efter avklarad svamptur blir det inomhusmys med god mat och dryck och förhoppningsvis en värmande brasa. Myskläderna packas ner så klart.

Jag hoppas att det blir en fin helg även för dig som läser det här.

fredag 15 september 2017

Fredagskakan - Centergömma

I dag bjuder jag faktiskt på ett recept på mycket lättbakade kakor som är riktigt goda. det började med att jag skulle bjuda mina elever på fika, för att de vunnit en tävling på skolan. Jag letade recept och hittade riktigt smarriga kakor med choklad i mitten, hos Tessan bakar. Min vana trogen ändrade jag lite i receptet, men originalet är säkert minst lika gott som mina kakor.

Istället för dulche de leche tog jag chokladen Center och lade i mitten av kakorna. Dumle fungerar säkert också, jag i princip allt som smälter och är gott.

Här är receptet. Eleverna var mycket nöjda, för att inte tala om kollegorna som fick de kakor som blev över...


Centergömmor
ca 24 kakor

125 gram smör
1 dl strösocker
1,5 dl brun farin
1 ägg
1 tsk vaniljsocker
3,5 dl vetemjöl
1 tsk bikarbonat
0,5 tsk salt
24 center-chokladbitar (eller Dumle, eller...)
100 g god mjölkchoklad (INTE bakchoklad!!!)
flingsalt
Sätt ugnen på 175 grader. Ställ ut 24 muffins-folieformar på en plåt. Vispa smör, socker och farin tills det blir lätt och luftigt. Tillsätt ägg och vaniljsocker och fortsätt att vispa någon minut.

Blanda mjöl, bikarbonat och salt och häll ner mjölblandningen i sockersmeten. Rör om till till en slät deg. 
Rulla 24 bollar och lägg i formarna. Grädda 10-12 minuter. Kakorna sjunker ihop lite i mitten när de börjar få en aning färg. Övergrädda dem inte!!!

Låt svalna ett par minuter och tryck sedan ner en centerchoklad i varje kakas mitt. Jag tar nog två nästa gång för det var så galet gott med den där kolasmeten i mitten.
Låt kakorna svalna helt och häll sedan lite smält mjölkchoklad över centerchokladen så att den täcks. Strö lite flingsalt över chokladen och låt stelna. 
Jag brukar låta kakorna stelna i rumstemperatur eftersom chokladen lätt blir grå om den står i kylen, men där gör du som du vill. Ät och njut - gärna till en kopp starkt kaffe (espresso).

lördag 9 september 2017

Höstkänning

Jag vaknar när det fortfarande är mörkt ute. Det känns att det är kyligt, när jag sticker foten utanför täcket och jag drar in den igen, snabbt. Det är lördag morgon och jag försöker att tänka på ingenting för att kunna somna om, när jag nu har chansen. Lönlöst. Oron för mamma, översvämningen i källaren, elever som far illa, vänninnan som har det tufft - allt poppar upp i min skalle och jag förmår inte mota bort det.

Jag smyger ut i köket och häller vatten i Sigvards kaffekanna. Ja, den är min nu men han designade den. Tyst, tyst mäter jag upp kaffe och tar fram sojamjölken. Ute är det kav lugnt, vilket inte är vanligt här på västkusten. Oftast blåser det på tvären så att ögonlocken fladdrar när en sticker ut näsan.

Med kaffet i min mugg tänder jag två ljus i mammas och pappas gamla mässingsljusstakar. Jag njuter av sakerna kring mig som utgör vårt hem. Saker som är laddade med minnen och så många känslor. Vid spisen hänger muminhandduken från sextiotalet. Gafsan stirrar skrämt på mig från mitten av tyget.

Jag slösurfar på Blocket i jakt på ett matbord med virrvarr-mönster men ingen tur i dag. Nyproducerade finns men jag vill hellre ha ett gammalt om det går. Vi hade ju ett sånt när jag var liten. Vid det åt vi köttfärssås, ärtsoppa och kalops ur orange grytan från Le Creuset. Minnen...

Jag lyssnar ut mot hallen. I gästrummet sover min brorson och hans kompis gott. De ska på Liseberg i dag och köa för att åka Helix, Loke, Atmosfear och andra utmanande attraktioner. Regnet hänger i luften och jag tänker att jag får åka dit efter några timmar med ett ombyte till dem, så att de inte fryser ihjäl. 

På gården står kastanjeträdet fullt av frukter som snart ska släppa taget. Det var ett litet träd när jag flyttade in för snart 29 år sedan. Mina frukter har jag släppt för länge sen, men de finns hos mig i mitt hjärta hela tiden, även om jag inte ser dem så ofta.  Både trädet och jag har åldrats. Det finns tydliga tecken hos oss båda. Jag tänker ändå att trädet aldrig har varit finare än nu. Med ådringar, ärr och tydliga ålderstecken.

Det ljusnar ute. Dags att fylla på kaffemuggen. Det blir en bra dag. 

torsdag 31 augusti 2017

Bjuda på fika

Ibland är det så roligt att bjuda på hembakat! När en lagt upp flera sorters småkakor, vetebröd, muffins eller vad en nu har bakat. Det tänds liksom ett ljus i människors ögon, och de strålar som små barn på julafton. Ja, barn som firar julafton på rätt sätt vill säga...

Försiktigt plockar de åt sig en eller två kakor; vill ju inte verka åpna eller "hång" som en säger i Blekinge. Nej, ta för många ska en inte göra. Det verkar fräckt. De tar en till i smyg sen, när ingen ser. Och en till. För det är ju så gott med fika. The Swedish fika liksom.

Igår bjöd jag på citronmuffins fyllda med lime curd och lavendeldrömmar på jobbet. De gick åt som smör i solen. Alla gillar inte den parfymerade smaken av lavendel men då är det ju bara att utesluta den. Här kommer receptet som jag lånat från Landleys kök

Kakorna är ruskigt söta så ät dem gärna till en kopp starkt och gott kaffe eller te.

Drömmar med eller utan lavendel

ca 40 större eller 80 små kakor

150 g smör
450 g strösocker
1,5 dl matolja
1-2 torkade lavendelblommor (pilla loss blomfnaset, det lila)
1,5 msk vaniljsocker
1 tsk hjorthornssalt
300 g vetemjöl

Blanda smör och socker tills det är vitt och lite pösigt. Helst för hand så att degen inte blir så lös.

Blanda i matoljan och rör slätt. Rör ner lavendelfnas om du vill ha den smaken. Annars låt bli!

Blanda vaniljsocker, hjorthornssalt och vetemjöl och blanda mer det så att det blir en deg. Knåda inte utan nyp ihop till en slät och fin deg. Låt vila kallt om den känns lös.

Rulla bollar av degen och lägg dem lite glest på en plåt med bakplåtspapper. Grädda dem sedan i ca 20 minuter i 150 graders ugnsvärme mitt i ugnen. Öppna absolut inte luckan under gräddningen. 

Kakorna ska spricka lite på ytan men inte bli bruna.

lördag 26 augusti 2017

Vegetariska squashbiffar

Hösten är här. De krispiga morgnarna när luften du drar in i första andetaget utanför dörren, känns som en kallsup (fast inte lika salt). Fingrarna domnar på vägen till jobbet, för visst är det lite för tidigt att ta på vantarna i augusti!? Jag har köpt nya dock, med fina guldiga knappar på sidan.

I trädgårdarna trängs squashfrukterna, stora som nord-koreanska robotmissiler, gula, gröna eller vita i väntan på att ätas upp. Jag läste precis en roman som handlade om en by i England. Där beskrev författaren byborna så att de aldrig låste dörren, utom då det var dags att skörda squash, för ingen ville att en "snäll" granne skulle ställa in en korg med squash till dem. Alla hade för mycket av denna grönsak och visste inte vad de skulle göra med dem. Känns det igen?

Squash är en fantastisk grönsak och när du lyckas med odlingen av denna får du skörda i överflöd. Osannolikt stora frukter växer så att du nästan kan höra hur det knakar och tidningar och bloggar svämmar över av recept.

Mitt bästa och godaste squash-recept kommer från boken "Vår gröna kokbok" skriven av Sara Begner. Det är en vegokokbok utan pekpinnar men med ambitionen att föra ut grön mat som ett bra alternativ till den alltför omfattande köttkonsumtionen. Det var min sambo J som ville köpa den och det visade sig vara ett lyckokast. Många toppenrecept som inte kräver en doktorsexamen i flambering, pochering eller reducering.

Det här receptet innehåller både ägg, mjöl och parmesan så det är ingen lätt-mat för dig som räknar kalorier. Men löjligt goda vegetariska biffar som är så lättlagade att de är perfekta som en snabb vardagsmåltid.

Squash kallas även för Zucchini och det är väl italienska, men det spelar liksom ingen roll. Ni vet ju vilken grönsak jag menar.

Zucchinibiffar

4 portioner

600 g zucchini
150 g riven parmesan
3 salladslökar (jag tog gul lök vilket fungerade utmärkt)
1 röd chili (funkar även med chiliflakes)
2 ägg
2 dl vetemjöl
1 dl panko
2 tsk torkad oregano
1 tsk salt
ca 1 dl olivolja för stekning

Riv zucchinin på den grova sidan av rivjärnet. Lägg den på ett bakplåtspapper och salta lätt. Låt den stå så för att dra ut en del av vätskan.

Hacka under tiden löken fint. Samma sak med chilin om du använder färsk. 

Krama ur zucchinin så att det mesta av vätskan rinner ut. Blanda den sedan i en skål med alla andra ingredienser. Värm olja i en stekpanna och forma lagom stora biffar och stek dem gyllenbruna på mellanstark värme. Ca 3 minuter per sida brukar vara lagom. De bränner lätt vid på grund av osten så passa lite på värmen. 

Jag brukar servera biffarna med bulgur eller couscous och gärna en kall yoghurtsås, lätt-creme fraiche
eller gräddfil.

Ha nu en riktigt skön helg. Jag tänker vila och mysa efter en arbetsvecka som varit bra men tröttande.



torsdag 13 april 2017

Kärlek är svaret

Förra veckan skulle jag ha publicerat ett recept på en fredagskaka, men alltihop kom av sig, när jag fick veta om det hemska som hänt i Stockholm. Det var liksom inte läge för vare sig kaka eller bloggande.


När jag bodde i Stockholm en kort tid, på 1980-talet, jobbade jag ca 50 meter från Åhléns. Jag gick alltså förbi, i stort sett varje arbetsdag, där lastbilen kraschade. En av mina allra närmaste och finaste vänner arbetar på kontor mycket nära olycksplatsen. Sådana saker gör att det hela kommer ännu närmare. Det kunde varit jag.


Jag är ganska trött på mediernas rapportering om terrordådet. Missförstå mig rätt - det är klart att det ska uppmärksammas. Men till slut får rapporteringen motsatt effekt. Det hela känns tjatigt och samma filmsekvenser snurrar om och om igen. Jag orkar inte lyssna eller läsa mer.


Mina tankar går till de som drabbats på ett eller annat sätt. De som aldrig mer får hem en älskad person. Som sitter och tänker på vad hen kan ha tänkt i den sista stunden. Var hen rädd eller gick det fort? Hann hen med att känna något?


Hur ska en orka fortsätta att leva? Hur ska livet kunna gå vidare när en älskad bara försvunnit så där. Utan att ens hinna säga adjö. Och helt utan mening.


Svaret på det finns inte. Vissa orkar, andra inte. Vissa hittar annan mening i livet så småningom och går vidare, för att använda ett slitet uttryck. Men saknade försvinner aldrig. Sorgen i föräldrarnas, barnens hjärtan blir kvar även om den ibland förändras över tid.


I vår familj kom sorgen hastigt för några år sedan, med en kraft som var oerhörd. Det kändes då som om jag aldrig skulle kunna bli glad mer. Därför vet jag vad de som sörjer nu går igenom.


Jag är glad igen. Men jag blir aldrig densamma och jag kommer aldrig att glömma. Tacksamheten och minnena finns kvar.


Och glöm inte att kärleken är svaret. Hat kan aldrig leda till annat än nytt hat. En glad påsk till er alla. Glöm inte att tala om att du älskar dina nära och kära. Ofta. 

tisdag 28 mars 2017

God sommardrink



Helgen som gick var det soligt och fint väder och vi hade lilla B på besök. Det blir inte så ofta nu när hon flyttat till en annan stadsdel som tar mer än en timme att åka till. Kommunalt alltså. Desto roligare när hon då dyker upp.


Vi renoverar hemma och efter fyra veckor är det fortfarande inte klart på grund av att snickarna inte riktigt är synkade med målaren. När arbetet görs efter ordinarie arbetstid, blir det svårt att få det gjort så fort som vi skulle vilja.


Jag är så evinnerligt trött på att ha vantar och halsdukar i korgar på vardagsrumsgolvet. Både hallen och vardagsrummet är obrukbara på grund av garderober som inte är färdiga. Förhoppningsvis ska de förankras denna vecka så att vi kan sätta in hyllor, lådor och korgar för förvaring. Sedan ska ingenting ligga framme och skräpa, det är en sak som är säker.


Nåväl, lilla B fixade lunch, städade vår altan och gick ut med lilla lånehunden. Som ersättning för detta fick hon mat och drinkar. Jag hittade några goda Mojito-recept som jag måste testa. Det ena gör vi om - det andra inte. Receptet är hämtat HÄR.




Mango-Mojito
Somrigt gott!




2 glas


2,5 dl mangojuice
12 cl ljus rom
10 myntablad
2 tsk socker           
1 lime, pressad
1,5 dl Sprite




Lägg myntablad, socker, limejuice och rom i en shaker och muddla. Har du ingen shaker kan du använda en stor mortel.

Fyll glasen med romblandningen, krossad is och toppa med mangojuicen och Sprite. Blanda runt och servera med en limeklyfta och lite mynta.

Jag använde höga drinkglas för att få plats med isen. Stick ner ett sugrör och putta i en limeklyfta också. Rena sommardrinken!