fredag 17 november 2017

Adventsfunderingar

Om en vecka är det Black Friday. Detta fenomen har på något sätt gått mig förbi, inte spårlöst, men jag har liksom aldrig förstått meningen med den där dagen. Jag förstår och går med på att nya helger firas i Sverige. Halloween, Eid al fitr osv. Men Black Friday? Kan någon förklara?

Nu är ju Halloween ett kommersiellt jippo, inte utan att jag förstår det. Men här finns ju ändå någon slags idé om att ha fest, klä ut sig, mumsa godis, göra roliga pranks (inte elaka) och mysa till det i mörkret. Bakelser, tårtor och mat är roligt pyssel för den som är kreativ och har humor. Häxfingrar med ketchup, ögon som rullar i någon slags vätska, hjärnor på börd eller vad det nu kan vara.

Men Black Friday... Det verkar vara någon slags köpfest en månad före jul. Butikerna dumpar priser och försöker ge kunderna en känsla av att de fyndat och sparat maaaaassor med pengar. Jag tror inte på det där. Varorna som läggs ut billigt är redan tänkta att säljas billigt. Så pass länge jobbade jag i butiksbranschen att jag känner igen en lockvara när jag ser den. 24:e november är det tydligen dags men jag tror att jag avstår "köpfesten".

Själv är jag inte särskilt sugen på att nätköpa lockprisvaror just nu. Nej, advent är det som lockar mig. Jag är ju på det hela taget mycket mer förtjust i advent än i själva julen, som alltid varit smått ångestladdad med alla krav på att sitta och vara glad, mysig och tacksam. När jag egentligen mest vill sitta hemma med en bok och ta ett glas vin.

Advent är min näst bästa högtid. Då bakar jag, pysslar, hänger upp ljusslingor och gör snuskigt goda pekannötter i kanel-salt-socker. Dricker glögg, träffar goda vänner en kväll på stan och äter nåt gott ihop och konstaterar att ännu ett år snart är till ända.

Vissa år har jag gjort adventskalendrar till nära och kära. Andra år har jag haft en adventskalender här på bloggen. Bloggen som tappade sin fart för snart fyra år sedan och aldrig har hämtat sig. Livet kom av sig då, i vår familj, och för mig har återhämtningen varit lång på så sätt att det jag förknippar med stor sorg kan vara svårt att hitta tillbaka till. Som glädjen med att blogga. Jag gör nya försök då och då men vi får se vart det tar vägen.

Om två veckor är det alltså advent och då får jag nörda loss bland nya recept och pyssel. Vissa klassiker upprepas dock år från år och kan aldrig ersättas. Ett recept som jag tidigare lagt ut två gånger är ovan nämnda pekannötter. De är goda som de är, till glögg, till kaffet eller som dekoration på en kaka eller bakelse.

Jag hittade receptet hos en bloggare som verkar ha lagt ner sin blogg sedan 2016. Nåväl, här är det mycket lättgjorda godiset.

Pekannötter med kanelsocker

2 äggvitor
1/2 matsked vaniljextrakt
1/2 matsked vatten
450 g pekannötskärnor
2,3 dl socker
1 matsked malen kanel
1/2 tesked salt

Sätt ugnen på 120 grader. Lägg ett bakplåtspapper på en bakplåt. Blanda äggvitor, vanilj och vatten i en förslutningsbar påse. Blanda socker, kanel och salt i en likadan påse. Lägg nötkärnorna i påsen med äggviteblandning. Förslut påsen noga och skaka tills nötterna är täckta av smet. 
Häll över nötterna i påsen med sockerblandningen. Förslut och skaka tills nötterna är täckta av kanelsocker. Sprid ut nötterna på bakplåtspapperet. Baka dem i ugnen i en timme. Rör om ibland så att de får färg på båda sidor. 
Låt nötterna svalna i rumstemperatur. Förvara dem torrt men inte i kylskåp. 

Vill du ge bort nötterna så lägg dem i en cellofanpåse och knyt ett band runt. På med ett bokmärke så ser det hela oändligt hemgjort och avancerat ut. Pyssligt värre och du tar hem en ammas pyssel- och DIY-poäng av de som får dem. Plus att de flesta ääälskar nötterna.




lördag 30 september 2017

Mer älsk och mindre hat

Demokrati är ett fint ord. Folkstyre. I många länder är det inte folket som styr utan någon eller några som tagit makten i egna händer. De förtrycker folket som inte ens får uttrycka sin åsikt utan risk för sina liv.

I Sverige vet vi inte riktigt hur bra vi har det. Yttrandefrihet, religionsfrihet, tryckfrihet och Allemansrätt och jag vet inte vad. Ett fritt land som är gott att leva i. 

De antidemokratiska rörelser som på senare tid fått skrämmande många anhängare passar inte i ett land som Sverige. Rörelser som ser ner på, som hatar och som vill utrota människor på grund av härkomst, sexuell läggning eller hudfärg. För att nämna några av de grunder dessa människor har för sitt hat.

Jag kommer aldrig att förstå hur de styrande i Sverige kan tillåta nazister att demonstrera. Det är ta mig fan ingen rättighet att uttrycka sitt hat - det är inte yttrandefrihet, utan hets mot folkgrupp och brott mot den värdegrund som vi, genom FN, har skrivit under på.

I min hemstad tillåts nazister i dag att demonstrera. Jag kommer inte att vara med av flera skäl som att jag har besök och att hunden som är på besök troligen inte skulle uppskatta demonstrationen. 

Mitt arbete mot dessa odemokratiska rörelser får istället ske i skolan, där jag jobbar. Varje dag ägnar jag åt att upplysa, informera om mänskliga rättigheter och alla människors lika värde. Det får bli mitt bidrag till en bättre värld. En värld med mindre hat och mer älsk. I en sådan värld vill jag leva. 



lördag 23 september 2017

Mindfulness och gröna tomater

September är en skördemånad, då vi tar in de sista tomaterna för att de ska mogna på fönsterbrädan istället för att hänga gröna och frusna på plantornas torra och gulnade grenar. I trädgårdslandet hittar jag fortfarande röda smultron och bredvid växer persiljan fortfarande så att det knakar. Grönkålen är frodigare än någonsin och något år fick den stå ända till jul för att avnjutas med kalkon.

Hemodlat är lyx och det måste inte vara så avancerat. I sociala medier postas det inlägg med bilder på hur någons sambo byggt ett enormt växthus eller anlagt 214 pallkragar med olika sorters sallad. Jag tittar avundsjukt och tänker att det är väl ingen konst om en har 300 m2 att odla på. Men även ett par krukor på balkongen ger odlarglädje. En tomatplanta på fönsterbrädan eller en basilikakruka på köksbordet. Det ska aldrig vara en tävling.

Själv odlar jag för välbefinnandet jag känner när jag gräver, rotar, räfsar, krafsar och rensar bland jord och gräs. Det finns nog i mina gener, det där. Behovet av lugn och ro är stort hos mig men desto svårare att få till. Mindfulness kan tränas på olika sätt och hos mig är trädgården eller skogen de bästa platserna. Skogen är mitt tempel eller heliga plats i livet.

I dag ska jag ut i skogen med min svägerska L som bor en bit från Göteborg. Naturligtvis hoppas jag på att hitta svamp som vi sen kan frysa in, torka och spara till vintern. Trattkantareller lär det finnas gott om nu, och de blir en ju sällan besviken på. efter avklarad svamptur blir det inomhusmys med god mat och dryck och förhoppningsvis en värmande brasa. Myskläderna packas ner så klart.

Jag hoppas att det blir en fin helg även för dig som läser det här.

fredag 15 september 2017

Fredagskakan - Centergömma

I dag bjuder jag faktiskt på ett recept på mycket lättbakade kakor som är riktigt goda. det började med att jag skulle bjuda mina elever på fika, för att de vunnit en tävling på skolan. Jag letade recept och hittade riktigt smarriga kakor med choklad i mitten, hos Tessan bakar. Min vana trogen ändrade jag lite i receptet, men originalet är säkert minst lika gott som mina kakor.

Istället för dulche de leche tog jag chokladen Center och lade i mitten av kakorna. Dumle fungerar säkert också, jag i princip allt som smälter och är gott.

Här är receptet. Eleverna var mycket nöjda, för att inte tala om kollegorna som fick de kakor som blev över...


Centergömmor
ca 24 kakor

125 gram smör
1 dl strösocker
1,5 dl brun farin
1 ägg
1 tsk vaniljsocker
3,5 dl vetemjöl
1 tsk bikarbonat
0,5 tsk salt
24 center-chokladbitar (eller Dumle, eller...)
100 g god mjölkchoklad (INTE bakchoklad!!!)
flingsalt
Sätt ugnen på 175 grader. Ställ ut 24 muffins-folieformar på en plåt. Vispa smör, socker och farin tills det blir lätt och luftigt. Tillsätt ägg och vaniljsocker och fortsätt att vispa någon minut.

Blanda mjöl, bikarbonat och salt och häll ner mjölblandningen i sockersmeten. Rör om till till en slät deg. 
Rulla 24 bollar och lägg i formarna. Grädda 10-12 minuter. Kakorna sjunker ihop lite i mitten när de börjar få en aning färg. Övergrädda dem inte!!!

Låt svalna ett par minuter och tryck sedan ner en centerchoklad i varje kakas mitt. Jag tar nog två nästa gång för det var så galet gott med den där kolasmeten i mitten.
Låt kakorna svalna helt och häll sedan lite smält mjölkchoklad över centerchokladen så att den täcks. Strö lite flingsalt över chokladen och låt stelna. 
Jag brukar låta kakorna stelna i rumstemperatur eftersom chokladen lätt blir grå om den står i kylen, men där gör du som du vill. Ät och njut - gärna till en kopp starkt kaffe (espresso).

lördag 9 september 2017

Höstkänning

Jag vaknar när det fortfarande är mörkt ute. Det känns att det är kyligt, när jag sticker foten utanför täcket och jag drar in den igen, snabbt. Det är lördag morgon och jag försöker att tänka på ingenting för att kunna somna om, när jag nu har chansen. Lönlöst. Oron för mamma, översvämningen i källaren, elever som far illa, vänninnan som har det tufft - allt poppar upp i min skalle och jag förmår inte mota bort det.

Jag smyger ut i köket och häller vatten i Sigvards kaffekanna. Ja, den är min nu men han designade den. Tyst, tyst mäter jag upp kaffe och tar fram sojamjölken. Ute är det kav lugnt, vilket inte är vanligt här på västkusten. Oftast blåser det på tvären så att ögonlocken fladdrar när en sticker ut näsan.

Med kaffet i min mugg tänder jag två ljus i mammas och pappas gamla mässingsljusstakar. Jag njuter av sakerna kring mig som utgör vårt hem. Saker som är laddade med minnen och så många känslor. Vid spisen hänger muminhandduken från sextiotalet. Gafsan stirrar skrämt på mig från mitten av tyget.

Jag slösurfar på Blocket i jakt på ett matbord med virrvarr-mönster men ingen tur i dag. Nyproducerade finns men jag vill hellre ha ett gammalt om det går. Vi hade ju ett sånt när jag var liten. Vid det åt vi köttfärssås, ärtsoppa och kalops ur orange grytan från Le Creuset. Minnen...

Jag lyssnar ut mot hallen. I gästrummet sover min brorson och hans kompis gott. De ska på Liseberg i dag och köa för att åka Helix, Loke, Atmosfear och andra utmanande attraktioner. Regnet hänger i luften och jag tänker att jag får åka dit efter några timmar med ett ombyte till dem, så att de inte fryser ihjäl. 

På gården står kastanjeträdet fullt av frukter som snart ska släppa taget. Det var ett litet träd när jag flyttade in för snart 29 år sedan. Mina frukter har jag släppt för länge sen, men de finns hos mig i mitt hjärta hela tiden, även om jag inte ser dem så ofta.  Både trädet och jag har åldrats. Det finns tydliga tecken hos oss båda. Jag tänker ändå att trädet aldrig har varit finare än nu. Med ådringar, ärr och tydliga ålderstecken.

Det ljusnar ute. Dags att fylla på kaffemuggen. Det blir en bra dag. 

torsdag 31 augusti 2017

Bjuda på fika

Ibland är det så roligt att bjuda på hembakat! När en lagt upp flera sorters småkakor, vetebröd, muffins eller vad en nu har bakat. Det tänds liksom ett ljus i människors ögon, och de strålar som små barn på julafton. Ja, barn som firar julafton på rätt sätt vill säga...

Försiktigt plockar de åt sig en eller två kakor; vill ju inte verka åpna eller "hång" som en säger i Blekinge. Nej, ta för många ska en inte göra. Det verkar fräckt. De tar en till i smyg sen, när ingen ser. Och en till. För det är ju så gott med fika. The Swedish fika liksom.

Igår bjöd jag på citronmuffins fyllda med lime curd och lavendeldrömmar på jobbet. De gick åt som smör i solen. Alla gillar inte den parfymerade smaken av lavendel men då är det ju bara att utesluta den. Här kommer receptet som jag lånat från Landleys kök

Kakorna är ruskigt söta så ät dem gärna till en kopp starkt och gott kaffe eller te.

Drömmar med eller utan lavendel

ca 40 större eller 80 små kakor

150 g smör
450 g strösocker
1,5 dl matolja
1-2 torkade lavendelblommor (pilla loss blomfnaset, det lila)
1,5 msk vaniljsocker
1 tsk hjorthornssalt
300 g vetemjöl

Blanda smör och socker tills det är vitt och lite pösigt. Helst för hand så att degen inte blir så lös.

Blanda i matoljan och rör slätt. Rör ner lavendelfnas om du vill ha den smaken. Annars låt bli!

Blanda vaniljsocker, hjorthornssalt och vetemjöl och blanda mer det så att det blir en deg. Knåda inte utan nyp ihop till en slät och fin deg. Låt vila kallt om den känns lös.

Rulla bollar av degen och lägg dem lite glest på en plåt med bakplåtspapper. Grädda dem sedan i ca 20 minuter i 150 graders ugnsvärme mitt i ugnen. Öppna absolut inte luckan under gräddningen. 

Kakorna ska spricka lite på ytan men inte bli bruna.

lördag 26 augusti 2017

Vegetariska squashbiffar

Hösten är här. De krispiga morgnarna när luften du drar in i första andetaget utanför dörren, känns som en kallsup (fast inte lika salt). Fingrarna domnar på vägen till jobbet, för visst är det lite för tidigt att ta på vantarna i augusti!? Jag har köpt nya dock, med fina guldiga knappar på sidan.

I trädgårdarna trängs squashfrukterna, stora som nord-koreanska robotmissiler, gula, gröna eller vita i väntan på att ätas upp. Jag läste precis en roman som handlade om en by i England. Där beskrev författaren byborna så att de aldrig låste dörren, utom då det var dags att skörda squash, för ingen ville att en "snäll" granne skulle ställa in en korg med squash till dem. Alla hade för mycket av denna grönsak och visste inte vad de skulle göra med dem. Känns det igen?

Squash är en fantastisk grönsak och när du lyckas med odlingen av denna får du skörda i överflöd. Osannolikt stora frukter växer så att du nästan kan höra hur det knakar och tidningar och bloggar svämmar över av recept.

Mitt bästa och godaste squash-recept kommer från boken "Vår gröna kokbok" skriven av Sara Begner. Det är en vegokokbok utan pekpinnar men med ambitionen att föra ut grön mat som ett bra alternativ till den alltför omfattande köttkonsumtionen. Det var min sambo J som ville köpa den och det visade sig vara ett lyckokast. Många toppenrecept som inte kräver en doktorsexamen i flambering, pochering eller reducering.

Det här receptet innehåller både ägg, mjöl och parmesan så det är ingen lätt-mat för dig som räknar kalorier. Men löjligt goda vegetariska biffar som är så lättlagade att de är perfekta som en snabb vardagsmåltid.

Squash kallas även för Zucchini och det är väl italienska, men det spelar liksom ingen roll. Ni vet ju vilken grönsak jag menar.

Zucchinibiffar

4 portioner

600 g zucchini
150 g riven parmesan
3 salladslökar (jag tog gul lök vilket fungerade utmärkt)
1 röd chili (funkar även med chiliflakes)
2 ägg
2 dl vetemjöl
1 dl panko
2 tsk torkad oregano
1 tsk salt
ca 1 dl olivolja för stekning

Riv zucchinin på den grova sidan av rivjärnet. Lägg den på ett bakplåtspapper och salta lätt. Låt den stå så för att dra ut en del av vätskan.

Hacka under tiden löken fint. Samma sak med chilin om du använder färsk. 

Krama ur zucchinin så att det mesta av vätskan rinner ut. Blanda den sedan i en skål med alla andra ingredienser. Värm olja i en stekpanna och forma lagom stora biffar och stek dem gyllenbruna på mellanstark värme. Ca 3 minuter per sida brukar vara lagom. De bränner lätt vid på grund av osten så passa lite på värmen. 

Jag brukar servera biffarna med bulgur eller couscous och gärna en kall yoghurtsås, lätt-creme fraiche
eller gräddfil.

Ha nu en riktigt skön helg. Jag tänker vila och mysa efter en arbetsvecka som varit bra men tröttande.